"Herren prövar blott, han ej förskjuter"

I Matteus evangelium, 25. kapittel, gjengir Matteus en tale av Jesus Kristus om hvilken livsførsel som vil avgjøre hva sluttsummen vil bli når vår status innfor Gud skal presenteres og gjøres opp. Statusen bestemmes ikke av gode gjerninger alene, men også av livet vi ellers har levd. Kristus ba oss elske i gjerning og sannhet. Om vi har fornektet Sannheten, Guds Ord, blir ikke gjerningene plussverdier i Guds regnskapsbok. Sannheten må forkynnes og leves. Tro og gjerninger er knyttet uløselig sammen. Det vitner også Paulus og Johannes om i sine brev. Mangler vi kjærlighet til Sannheten, til Guds Ord, hjelper det oss ikke om vi har gjort all verdens gode gjerninger. Men i nevnte tale poengterte Kristus at det vi gjør eller ikke gjør mot vår neste, er adressert til Ham. Har vi vist andre barmhjertighet? Har vi gjort de gode gjerningene Kristus har forventet av oss? Eller har vi oversett vår lidende neste?

Også mange kunstnere har berørt dette temaet, blant andre Finlands nasjonalskald, Johan Ludvig Runeberg (1804-1877), som har gitt oss en gripende versjon av temaet tro, håp og kjærlighet med diktet Bonden Paavo. Jeg gjengir det her: 

Bonden Paavo

Högt bland Saarijärvis moar bodde bonden Paavo på ett frostigt hemman,

skötande dess jord med trägna armar; men av Herren väntade han växten.

Och han bodde där med barn och maka, åt i svett sitt knappa bröd med dessa, grävde diken, plöjde opp och sådde. 

Våren kom, och drivan smalt av tegen, och med den flöt hälften bort av brodden; sommarn kom, och fram bröt hagelskuren, och av den slogs hälften ned av axen; hösten kom och kölden tog vad övrigt.

Paavos maka slet sitt hår och sade: "Paavo, Paavo, olycksfödde gubbe! Tagom staven, Gud har oss förskjutit; svårt är tigga, men att svälta värre".

Paavo tog sin hustrus hand och sade: "Herren prövar blott, han ej förskjuter. Blanda du till hälften bark i brödet, jag skall gräva dubbelt flera diken, men av Herren vill jag vänta växten". 

Hustrun lade hälften bark i brödet, gubben grävde dubbelt flera diken, sålde fåren, köpte råg och sådde.

Våren kom, och drivan smalt av tegen, men med den flöt intet bort av brodden. Sommarn kom, och fram bröt hagelskuren, men av den slogs hälften ned av axen. Hösten kom, och kölden tog vad övrigt. 

Paavos maka slog sitt bröst och sade: "Paavo, Paavo, olycksfödde gubbe! Låt oss dö, ty Gud har oss förskjutit; svår är döden, men att leva, värre". 

Paavo tog sin hustrus hand och sade: "Herren prövar blott, han ej förskjuter. Blanda du till dubbelt bark i brödet, jag vill gräva dubbelt större diken, men av Herren vill jag vänta växten".

Hustrun lade dubbelt bark i brödet, gubben grävde dubbelt större diken, sålde korna, köpte råg och sådde.

Våren kom, och drivan smalt av tegen, men av den flöt intet bort av brodden. Sommarn kom, och fram bröt hagelskuren, men av den slogs intet ned av axen. Hösten kom, och kölden, långt från åkern, lät den stå i guld, och vänta skördarn.

Då föll Paavo på sitt knä, och sade: "Herren prövar blott, han ej förskjuter".

Och hans maka föll på knä och sade: "Herren prövar blott, han ej förskjuter". Men med glädje sade hon till gubben: "Paavo, Paavo, tag med fröjd till skäran; nu är tid att leva glada dagar, nu är tid att kasta barken undan, och att baka bröd av råg allena".

Paavo tog sin hustrus hand och sade: "Kvinna, kvinna, den blott tål att prövas, som en nödställd nästa ej förskjuter. Blanda du till hälften bark i brödet, ty förfrusen är vår grannes åker".

På grunn av følgene av Covid-19-pandemien, har mange mistet levebrød og inntekt, ikke bare i Norge, men også i den øvrige verden. De fattige har blitt enda fattigere. Dette bør vekke - særlig alle kristne - til å være nøkterne i handel og vandel. Det passer dårlig for kristne å kjøpe flotte biler, dyrt inventar, store hus, luksusbåter og hytter - og bruke penger på lystreiser, når andre sulter - og som i mange land - bor i skur og ruiner. Kristne bør heller minimere bankkontiene ved å gi til de som lite eller ingenting har, og - gi til seriøse organisasjoner som skaffer nødhjelp. En god investering er også å gi penger til bibelselskaper og andre som deler ut bibler til de som ennå ikke kjenner Kristus som Veien, Sannheten og Livet. Ja, om vi har fått mer enn vi selv har bruk for til daglig livsopphold, er det vår plikt å dele med fattige. Vi som bekjenner troen på Kristus, eier ikke våre midler. De er goder vi har fått for å dele med andre, og det bør være en selvfølgelig plikt og en sann glede å gjøre det.

Ja, men vi har barn, og de må få arve en god slump penger etter oss, slik at de kan få råd til den levestandarden vi har nå, tenker kanskje noen. Vel, hva vet man om fremtiden? Eksempel: For en del år siden, i et krigsland i Europa, sank pengeverdien til null over natten. Pengene ble verdiløse papirlapper. Folk måtte tigge. Kristus forkynte: Samle dere ikke skatter på Jorden, men i Himmelen.

Vi må slutte å tvile på - og gjøre narr av (som mange gjør) - Sannheten, Guds Ord. Vi må vente på Ham som sa: Jeg kommer igjen! Våk! Be! Vær rede!

Er Covid-19 en forholdsvis mild vekkelse om at NÅ er den laglige tid for omvendelse og gode gjerninger? Ifølge Kristus kommer det en natt (tid) da ingen kan arbeide.