Robin Tande

Alder: 91
  RSS

Om Robin

Følgere

Opplyst humanisme eller hjerterå pragmatisme?

Publisert 8 måneder siden - 6081 visninger

Kjærlighet og barmhjertighet eller hat og hevn?

I disse debattene fremstår svært mange i mine øyne, med et menneskesyn som kanskje burde vært utgått på dato. 

Etter 20. juli tragedien skrev jeg på Vd:

"Når et barn er født, er det utstyrt med et bestemt sett av arveanlegg. Og så begynner omverden å påvirke det, på godt og vondt. Personligheten, med evner og mangler, er til enhver tid resultatet av dette samspillet mellom arv og miljø. Og individets handlinger kan ikke frigjøres fra de kunnskaper, følelser, forståelser og evner, det er gitt – og selvfølgelig ikke selv har skapt.

Ingen vet hva vårt kjæreste, som vi holder i armene, uforskyldt kan ende opp med å bli, hvis alt går galt. Det har i disse dager vært sagt mye om ondskap og kjærlighet. For noen år siden ble en ung jente på nordvestlandet drept av en nederlandsk gutt på ferie. Under rettsaken var det to mødre som falt gråtende om halsen på hverandre. Kanskje er det håp?"

Men la oss begynne med begynnelsen hva meg og dette angår. Jeg vokste opp i et pinsevennmiljø i Troms før krigen. Grei og problemfri oppdragelse, men opplevde fra fødselen av et sterkt møte med diverse varianter av "det ondes problem".

Som en viss motsigelse mot fri vilje og ansvar overfor Gud, lærte de meg at ingen kan være annerledes enn slik de er skapt av Gud: Derfor er det stygt å erte (mobbe). Per kan ingenting for at han har fregner. Rolf kan ingenting for at han er tunglært i regning og lesing. Og Klaus, som får mye bank av sin far, som han har arvet sinnelag fra, kan ikke for at også han har et ustyrlig sinne. Dermed var spiren til mitt menneskesyn lagt. På søndagskolen spurte jeg: Når de som kommer til himmelen blir gjort snille der, hvorfor kommer ikke da alle dit? Om man er "determinert" av evolusjonen/naturen og miljøet, eller av en skapende Gud blir det samme.

Senere i livet har denne forståelse av vår begrensning stadig blitt underbygget av det jeg har lest om forskning og teorier. Jeg kan nevne tre bøker blant de viktigste kilder: Det skjulte menneske av Harald Schjelderup, for over 50 år siden; Straffen som problem av Johs. Andenæs for snart 25 år siden; og Descartes feiltagelse av Antonio Damasio for et par år siden.

Leste for lenge siden om amerikansk forskning som avslørte ting som tyder på at samvittighets- og empatisvikt som kommer til syne i tenårene kan skyldes CP. Tenk dere at eneggede tvillinger blir rammet av dette slik at den ene får skade på det motoriske senteret i hjernen; Han blir sittende i rullestol med dårlig taleevne, men gode evner og empati, omgitt av mennesker som viser ham kjærlighet og omsorg. Den andre virker først uskadd. Men skaden har rammet empatisentret for hans vedkommende, slik at han etter hvert blir en voldsforbryter, straffet hatet og fordømt av alt og alle. Hvis han så samtidig skulle ha en pedofil legning (som han heller ikke selv har påført seg) så er « det verste monstret» på plass. Hvor blir det av rettferdigheten? Spekulativt? Nei slett ikke. Livsprosessene består av slik tilfeldig påvirkning av alt liv og individer, menneskene inkludert. Nytter ikke? Primitive menneskesyn og gudebilder har motbevist slike moderne kunnskaper en gang for alle?

Men de betraktninger jeg her gjør meg til talsmann for, feies kanskje med rette bort slik den britiske konservative statsminister John Major gjorde i et intervju i februar 1993 i forbindelse med en oppsiktsvekkende forbrytelse, da han ønsket at allmenhetens holdning ble endret fra tilgivelse for forbrytelse til medfølelse med offeret: «Samfunnet trenger å dømme litt mer og forstå litt mindre,.»

Dette innlegget er spørrende. Jeg har ikke fasiten, men bidrar med min forståelse og mine meninger i håp om at jeg er blitt et brukbart produkt av arv og miljø.

 

Gå til innlegget

Ondskapens problem - En ny kjærkommen reformasjon på gang?

Publisert 12 måneder siden - 1226 visninger

Jeg klipper fra innlegget Satan - Hvorfor? som jeg skrev for fire år siden:

"På frihet.no fant jeg et brukbart sammendrag av det bibelske menneskesynet, som samsvarer med hva jeg har lært, og funnet bekreftet i Bibelen; fram til Satan dukker opp:

"Vi var skapt til å leve i en fullkommen paradis-tilværelse i Eden. Der gikk Gud og menneskene side om side i hagen og nøt fellesskapet med hverandre. Mennesket ble skapt nøyaktig slik Gud ville, med de muligheter og utfordringer som lå i det.

Men noe har tydeligvis skjedd, siden dette ikke er en beskrivelse vi kjenner fra dagens mennesker. Vi ser krig, nød, sult og elendighet.......Det som skjer i syndefallet er følgende: Menneskets sinn (dvs. sjelslivet/sjelen) forvrenges av den onde som menneskene velger å lytte til. Se 1. Mos. 3:6-7....Det er viktig å se at fallet ikke førte til at mennesket mistet noe av sin verdi, eller sitt gudsbilde. Det førte heller ikke til at noe ble satt over mennesket. Mennesket ble ikke nedvurdert av Gud i eller etter syndefallet. Men det førte til at en annen makt fikk rett over oss - nemlig den onde, Satan."

Men for å få vite mer om denne Satan må jeg ty til Illustrert Bibelleksikon, et representativt verk når vi leser listen over bidragsytere og godkjennere. Her et konsentrert utdrag:

Djevelen, Satan

1. Den personlige onde makt i tilværelsen fremstilles i Skriften under en rekke navn, som hver og et angir en eller annen side ved hans natur...

2. Satan er et skapt vesen...Han opptrer i selskap med guds sønner, englene, blant hvilke han dog inntar en særstilling...

3...Opprinnelig god som en Guds skapning  Jud.v.6; 2. Pet. 2,4, er han ved feilaktig bruk av sin frihet blitt forvandlet til det godes absolutte motpol. I en av sine uttalelser om Satan kaster Jesus lys over hvordan denne forvandlingen har kunnet gå for seg: "sannhet er ikke i ham"....Som alle frie fornuftige vesener er han blitt stillet overfor et valg m.h.t. sine gaver og evner...Guds egen person utsettes for hans angrep.

4.Satans makt og innflytelse er stor og omspenner både den materielle og den åndelige verden..."

Hva kan trekkes ut av dette? Skaperens hensikt var å skape vesener å leve sammen med i en fullkommen paradistilværelse. So far so good. Men dette kunne altså ikke gjøres enkelt og greit? Av en eller annen grunn måtte det tilveiebringes en sorterbar mengde prospektive paradisvesener, der bare de færreste skulle være aktuelle for paradiset? Mens de fleste skulle sorteres vekk, til en smertefull fortapelse. Det er i relasjon til dette - meget mildt sagt merkverdige - behovet, og denne forkastelige hensikten, at skapelsen av Satan må forstås? Eller fins det en annen måte å forstå det på? Jeg bare spør."

Jeg fikk fra de troende kun svar i form av gjentakelser av det for meg ubegripelige.

Men nå er jeg blitt møtt med en tro jeg kan fatte langt bedre. I en vennlig og forståelsesfull dialog med meg avslutter sogneprest Runar Foss Sjåstad slik:

"Om det finnes en god Gud, noe jeg tror at det gjør. Må det også finnes en ond makt. Hvis ikke det finnes en ond makt (som tilsynelatende for øyeblikket er like sterk som Gud), vil alt både det gode og det onde tilfalle dessverre den ene Gud. Dette gjør det særlig problematisk. Fordi da blir Gud spaltet. Jeg tror for øvrig ikke at Gud både er opphavet til det onde og det gode, men opphavet utelukket bare til det gode. Dvs at det onde har et annet opphav. Og dette opphavet må derfor være gjennomsyret ondt. Mao kan det umulig være både godt og ondt i Gud. Bibelens kjernebudskap formidler Gud som god. Men periferien i bibelen formidler ofte Gud som ond. Derfor må kjernebudskapet være riktig, og det andre feil iht Gudsbildet."

En slik tro, er riktig nok for meg mer problematisk  enn det jeg tror, nemlig at ondskapen som rammer levende vesener kun er en følge av naturens regulerende drivkrefter. Følelse og ondskap er kun våre  ord på det vi opplever? Det store spørsmålet, som vi neppe får et godt svar på, er om det ligger noe hinsidig (flere dimisjoner) bak - at liv og det hele har oppstått. Er kanskje våre begreper som evig, årsak og opprinnelse meningsløse i en slik sammenheng?

Men, jeg har aldri hatt problemer med å se at religion kan virke positivt for mange, for å gi dem en eksistensiell trygghet i livet, og kanskje mer til. Jeg besitter så visst ingen evig sannhet. Min agenda er god sameksistens, og her har jeg møtt en utmerket støttespiller i den unge sognepresten Runar Foss Sjåstad. Måtte bare den stor skare slå følge.

Gå til innlegget

Frelste, hellig og totalt feilfrie?

Publisert over 1 år siden - 1086 visninger

Jeg pleier å like å vite hva mine medmennesker med et annet livs- og menneskesyn enn meg, egentlig mener og står for.

I en fersk tråd leser jeg følgende av Daniel Krussand, støttet av Sigurd Eikaas:

"Gode gjerninger er et resultat av å være en gren på vin-treet.  Alt er av nåde, både frelsen og de gode fruktene - vi roser oss ikke av noen av dem.  Ef 2:10 sier vi skal vandre i de ferdiglagte gjerningene.  Ofte sier kristne at de "er syndere tvers igjennom".  Dette er ikke sant, vi er hellige - tvers igjennom!  1 Pet 1:15."

Dette kvalifiserer for en egen, gjerne kort, tråd. Kunne nevnte herrer, eller andre som sier seg enig, fortelle meg om jeg virkelig leser riktig - nemlig dette: Vi de sanne kristne, som er frelst av nåde, vi er hellige og gjør kun gode gjerninger!?

Jeg inviterer ikke til diskusjon med meg, vil kun være sikker på meningen. Jeg mener å ha sett relatert diskusjon kristne imellom, men er det virkelig det jeg leser man mener om seg selv?

Gå til innlegget

Steining av utro kvinner

Publisert over 2 år siden - 2473 visninger

 - Ny tråd etter oppfordring fra Basim Gohzlan

Hallo igjen Basim. På min tråd om dette skrev du:

"Ved første øyekast på innlegget ditt ser jeg at du tar opp mange temaer på en gang. I en slik debatt egner det seg dårlig å ta opp flere saker på en gangen. Jeg foreslår derfor at du velger kun en av sakene og så tar vi opp dem sak etter sak, hver på sin egen tråd slik at debatten holdes ryddig. Er det greit?"

Jeg forstår nå at du mener at allerede første helt begrensede spørsmål til deg bør tas opp i ny tråd.. Så her gjør jeg det. Mer selektivt kan det neppe bli:

Tar du og ditt muslimske miljø klart og ubetinget avstand fra steining av utro kvinner?

Gå til innlegget

Dette innlegget er basert på følgende:

Mitt innlegg Hva kan og bør diskuteres når det gelder Islam?;  at Basim Ghoslan i sitt innlegg om Hege Storhaug skrev: "Kan dere som ønsker svar av meg på andre temaer enn Hege Storhaugs grunnløse anklager mot meg og Rabita stille dem i egne tråder? Da kan vi holde diskusjonen ryddig", uten å reagere på min henvisning til min eksisterende tråd; og at jeg har fått en meget god oppfølging av det jeg legger til grunn for diskusjon i nevnte tråd.

Jeg kan nemlig vise til svensken Mohamed Omars innlegg 16. og 21. februar på detgodasamhallet.com.

Mitt diskusjonsgrunnlag var altså intervjuet med høyrepolitikeren Summer Ejaz, som er muslimenes representant i byens innvandrerråd og STL, Stavanger Aftenblad 11. desember.

"Du har erklært deg som en klar motstander av homofiles rettigheter? – Det går på min religiøse overbevisning. Jeg har min religion som konservative kristne har sin religion. Jeg kan ikke gi meg til å tolke det som står i Koranen og velge bort det ene eller det andre.

På spørsmålet – Hvordan stiller du deg til straffemetoder i sharia-loven, som for eksempel steining av kvinner og menn som har vært utro, svarte han ærlig;  "Det er ikke lover som kan brukes i Norge eller Vesten, ..:Jeg kan ikke som muslim ta avstand fra at dette er straffer som kan anvendes i islamske land ....... Før det skjer må det være innført full respekt for mennesker og menneskerettighetene r  " –Men du kan ikke ta avstand fra selve straffen, at man steiner folk for et forhold som utroskap? – Det høres selvsagt grotesk ut. Men du har USA, som dreper folk med giftsprøyter og elektrosjokk. Slik gjør de det der, men det er ingen som lar være å reise til USA for det. Jeg kan ikke ta avstand fra noe som står i Koranen. Det kan du ikke be meg om, sier Ejaz"

Med grunnlag i det Ejaz presiserte stilte jeg spørsmålet: Er denne troen uproblematisk for et fremtidige islampåvirket samfunn?

Jeg støtte på vegring og flukt fra mine spørsmål, et fenomen i det små her på Verdidebatt. Men nå har jeg fått kvalifisert hjelp og  løfting til et høyere nivå av nevnte Mohamed Omar. Hans beskrivelse av sin bakgrunn, som bør leses, avsluttes slik: "För det första var jag inte religiöst engagerad jämt och ständigt, jag var intellektuell och en ganska ovanlig muslim som läste romaner och funderade och tvivlade, och för det andra lärde jag mig enormt mycket som jag kan dela med mig av idag. Hur många svenskar har gått i Koranskola? Jag har gjort det. Hur många svenskar har fastat i månaden ramadan? Jag har gjort det. Hur många svenskar har suttit i ett ledigt samtal med en Al-Qaidajihadistist? Jag har gjort det. Hur många svenskar har deltagit i dervischernas danser? Jag har gjort det. Och så vidare".

Har fått det inntrykk at linking ikke så ofte blir lest, så jeg siterer her hans siste innlegg 21. februar; Har også det å anføre at mangel på reaksjon og debatt rettferdiggjør min hitsetting av denne hjelpen; kanskje han har lest Verdidebatt?:

I ett inlägg den 16 februari i år här på Det Goda Samhället förklarade jag varför det inte är helt lätt för troende muslimer att ta avstånd från stening som något barbariskt och förfärligt. De befinner sig i ett dilemma. Det är nämligen så att profeten Muhammed, i texter som både sunni- och shiamuslimer håller för äkta, lät stena kvinnor.

En troende muslim kan inte gärna kalla profeten Muhammed för barbar eller ens medge att han skulle ha gjort något fel. Enligt islamisk mainstreamteologi är Muhammed ofelbar och en absolut moralisk förebild i alla tider och på alla platser. Samtidigt är det många moderna muslimer som känner att stening är något hemskt. Vad ska jag följa, mitt samvete eller min religion? Vissa låtsas att den här samvetskonflikten inte finns, andra är medvetna om den men är tysta och hoppas att den ska försvinna av sig själv. Så har vi muslimer som erkänner att de här texterna finns och inte går att blunda för men menar att villkoren för att stena någon är så stränga att det i praktiken är omöjligt. Detta förändrar dock inte grundproblemet: man tror på en profet som lät stena kvinnor, som ansåg att detta straff var något gott.

Stening är alltså inte ett uttryck för ”extremism” utan finns i islams huvudfåra. Det är inget som bara talibaner eller jihadister tror på. En opinionsundersökning som utfördes av Pew Research Center år 2013 fann att 86 procent av muslimerna i Pakistan stödde stening, liksom 84 procent i Afghanistan, 81 procent av palestinierna, 80 procent av egyptierna, 65 procent av jordanierna och 57 procent av irakierna. Detta är alltså hela befolkningen, varav majoriteten är lekmän. Tittar man bara på de religiösa ledarna torde siffrorna vara högre.

Asim Qureshi är direktor för den islamiska så kallade ”människorättsorganisationen” Cage i Storbritannien. De är kända för att försvara muslimska terrorister, men aldrig muslimer som är offer för islamistisk förföljelse och diskriminering, som till exempel kvinnorna i Saudiarabien.

I mars 2015 deltog Asim Qureshi i BBC:s program ”This Week”. Han fick frågan om vad han ansåg om stening. Han vägrade att fördöma det. I stället svarade han: ”Jag är inte teolog”. Programledaren gav honom upprepade möjligheter att ställning mot steningsstraffet, men han vägrade.

Svaret ”Jag är inte teolog” avslöjar något viktigt. Att för en troende muslim handlar frågan om stening inte bara om det egna samvetet eller det egna förnuftet utan om teologi. Vad jag tycker om stening är inte relevant. Det rätta är vad Gud påbjuder, inte vad mitt hjärta känner eller vad min hjärna tänker. Det är också något som Koranen understryker: dina egna tankar och känslor kan leda vilse, följ därför Guds vilja. Teologerna, de lärda muslimerna, har att ur texterna ta reda på vad Gud vill.

Denna självtukt, att fast det tar emot göra vad Gud påbjudit, kräver en ansträngning som ibland kallas ”det inre jihad” eller jihad al-akbar, det större jihad, eftersom den av vissa räknas som större än den yttre jihad som förs med vapen. Det inre jihad är ju en förutsättning för den yttre då människan är bekväm och föredrar att sitta kvar hemma framför att dra ut i krig och kanske dödas.

Expressen-krönikören Bilan Osman är troende sunnimuslim och skriver inte sällan om islam och mångkultur. Den 17 februari kontaktade jag henne på Twitter och frågade om hon ansåg att stening var fel. Hon svarade ungefär som Asif Qureshi på Cage: ”varför inte ställa den frågan med någon som typ sysslar med teologi eller liknande?”

Jag fortsatte att försöka få ett svar på min fråga, men hon undvek den och blev sedan helt tyst. Och Bilan Osman är ingen taliban eller jihadist. Hon är en vanlig troende muslim. Ändå är det så svårt för henne att bara rakt av fördöma stening. Det är för att hon vet att profeten Muhammed, enligt texter som hålls för äkta av mainstreammuslimer och som så mycket av religionen är beroende av, lät stena kvinnor.

Bilan Osman har säkert en egen uppfattning om saken. Jag tror att om hon fick se en kvinna bli stenad till döds skulle hon bli lika förfärad och förtvivlad som vilken annan människa som helst. Men hon tycks inte kunna förmå sig att ge uttryck för denna känsla öppet. Tabut mot att kritisera profeten Muhammed är för starkt."

Til slutt her vil jeg si: Akkurat dette er helt tilstrekkelig for en problemanalyse. Det bringer oss ut av en masse tåkeleggende og avledende snakk. Dersom en muslim ikke tar en klar og kategorisk avstand til dette grusomme og barbariske, er han/hun - direkte eller indirekte - en potensiell ekstremist og terrorist. Er det noen som motsier denne konklusjonen?

Gå til innlegget

Lesetips

Les flere

Siste innlegg

Nådens evangelium
av
Petter Olsen
rundt 7 timer siden / 338 visninger
13 kommentarer
Vis kirkelig solidaritet!
av
Tron Hummelvoll
rundt 7 timer siden / 211 visninger
1 kommentarer
No treng vi anti-populistane
av
Emil André Erstad
rundt 7 timer siden / 821 visninger
2 kommentarer
De unge enslige
av
Vårt Land
rundt 7 timer siden / 688 visninger
1 kommentarer
Skinne klart
av
Åste Dokka
rundt 16 timer siden / 582 visninger
2 kommentarer
Digitale disipler
av
Ingeborg Dybvig
rundt 16 timer siden / 158 visninger
1 kommentarer
Les flere

Siste kommentarer

Muhammad Yasser Shafeian kommenterte på
Skinne klart
6 minutter siden / 582 visninger
Muhammad Yasser Shafeian kommenterte på
Opprop til dugnad
6 minutter siden / 2254 visninger
Muhammad Yasser Shafeian kommenterte på
Mer enn én Gud
6 minutter siden / 1701 visninger
Åge Kvangarsnes kommenterte på
Nådens evangelium
7 minutter siden / 338 visninger
Kjell G. Kristensen kommenterte på
Nådens evangelium
30 minutter siden / 338 visninger
Bjørn Erik Fjerdingen kommenterte på
Nådens evangelium
42 minutter siden / 338 visninger
Kjell G. Kristensen kommenterte på
Mer enn én Gud
rundt 1 time siden / 1701 visninger
Dag LIEUNGH DAG Lieungh kommenterte på
Nådens evangelium
rundt 1 time siden / 338 visninger
Daniel Hisdal kommenterte på
Nådens evangelium
rundt 1 time siden / 338 visninger
Bjørn Erik Fjerdingen kommenterte på
Nådens evangelium
rundt 2 timer siden / 338 visninger
Carl Wilhelm Leo kommenterte på
De unge enslige
rundt 2 timer siden / 688 visninger
Les flere