Hädelse (spott/blasfemi) mot den Helige Ande

För många kristna kan denna lära leda till ångest och förtvivlan därför att de fruktar att de kanske har hädat den Helige Ande, vilket de säkerligen inte har gjort, ty då skulle de inte vara bedrövade, ty den som har hädat den Helige Ande har ingen bedrövelse eller ånger över sin synd.

"Ja, om någon säger något mot Människosonen, så skall det bliva honom förlåtet; men om någon säger något mot den Helige Ande, så skall det icke bliva honom förlåtet, varken i denna tidsåldern eller i den tillkommande." Matt. 12:32

Om vi endast stannar vid vad Jesus här har sagt, ja, då kan vi inte förstå annat än att det inte någonsin skall bli förlåtet. Men för att förstå dessa Jesu ord, så måste vi lyfta blicken och se dem i ett mycket större sammanhang än det som här framgår. Här handlar det inte om kristna, troende människor, här handlar det om det judiska folkets otro gentemot Jesus, och som en följd därav, detta folks hädande av den Helige Ande. Här handlar det inte om hädelse mot Anden i allmänhet, det handlar om Guds eget folk, Juda folk, i synnerhet;

"Men när fariseerna hörde detta, sade de: Det är allenast med Beelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de onda andarna." Matt.12:24, och i Joh.7:19-20 framgår det även tydligt;

”Har icke Mose givit eder lagen? Och likväl fullgör ingen av eder lagen. Varför står ni efter att döda mig? Folket svarade: Du är besatt av en ond ande. Vem står efter att döda dig?”

Deras synd blev icke förlåten under lagens tid och den blir icke förlåten, enligt Jesu ord, under den nuvarande tiden. Blir den någonsin förlåten?

Om vi  endast ser denna händelse, judarnas hädande av den Helige Ande, och Jesu svar till dem, som i verkligheten var en domsförkunnelse över detta folk, ja, då förstår vi inte annat än att det blir aldrig någonsin förlåtet. Men om vi lyfter blicken och ser detta folk och deras hädelse mot Anden i ett större sammanhang, då förstår vi att det kommer att bli förlåtet.

Jesu ord om att synden mot den Helige Ande icke skall bliva förlåten, handlar inte om att det inte finnes någon förlåtelse för denna synd, det handlar om att den inte kan tas emot pga. hjärtats förhärdelse;

"Så säger den Helige Ande: I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen, …" Hebr. 3:7-8.

Judafolket hade inte endast hört Jesu röst, de hade även sett hans gärningar, men, ….. detta till trots, hade de ändå förhärdat sina hjärtan emot honom. Det var/är denna förhärdelse som hindrade och fortfarande hindrar dem från att få förlåtelse, ty ett förhärdat hjärta har ingen syndaånger och därför ej heller någon syndabekännelse och utan syndaånger och syndabekännelse kan ingen ta emot syndaförlåtelse, fastän syndaförlåtelse finns för all synd och för alla människor genom blodet på Jesu kors.

"Ty det behagade Gud att låta all fullhet taga sin boning i honom och att genom honom försona allt med sig, sedan han genom blodet på hans kors hade berett frid. Ja, genom honom skulle så ske med allt vad på jorden och i himmelen är." Kol. 1:19-20.

Det blir ingen frid utan syndaförlåtelse, men den skall komma även till det folk som har hädat den Helige Ande, ty en dag skall de få se honom som de hava stungit, (Sak. 12:10, Åp. 1:7) och då skall de få syndaånger och då skall deras  synd mot den Helige Ande bli förlåten, ty då skall de få se Jesus sådan han är.