Väckelsetider eller villfarelsetider, del 2

Jesu ord i Matt. 18:7, Paulus förutsägelse i Apg. 20:30, Petrus ord i 2Petr. 2:1, Johannes ord i 1Joh. 2:18, …. är ord som vi måste ta på allvar.

Den farligaste fienden i krig är inte den som är utanför ”murarna”, den farligaste fienden är den som är innanför murarna. Så är det även i det andliga, fienden innanför kristenhetens ”murar”, är den farligaste fienden. Därför är det så viktigt att avslöja dem för att den enskilde troende skall ta sig till  vara. I dag är fienden  så utbredd inom kristenheten att det för den enskilt troende endast finns en väg att ta sej tillvara för dem. Samma väg i dag som i slutet av lagens tid, att fly bort ifrån det som väntar på Guds dom; Matt. 24:15-20, Upp. 18:4.

Till villfarelserna i vår tid hör Jesusrörelsen, trosrörelsen, framgångsteologin, den karismatiska  ”väckelsen”, den ekumeniska rörelsen, den ”kristna” sionismen, den messianska rörelsen, m.fl. Dessa hör till de senare villfarelserna, de flesta av dem har tillkommit under 1900-talet.

Jesusrörelsen, trosrörelsen och framgångsteologin är inte mycket mer att säja om än att de är bland de mest uppenbara av vår tids villfarelser. Jesusrörelsen är, "en annan Jesus", trosrörelsen är, "ett annat slags ande" och framgångsteologin, "ett annat slags evangelium".

Den karismatiska ”väckelsen”, är tillsammans med den ekumeniska rörelsen och den kristna sionismen, en av vår tids största villfarelser. Den är en falsk vilseförande kopia av profeten Joels profetia i Joel 2:28, en profetia som blev uppfylld på pingstdagen, Apg.2:16. Denna villfarelse har så gott som fri lejd bland Guds folk. Ytterst få av dem som har fått den andliga gåvan att skilja mellan andar, (1Kor.12:10) höjer sin röst till att varna sina syskon i Herren och ytterst få vill lyssna till varningens basunljud. Varför är det så?

Idag är det inte acceptabelt att säja ett högt och kraftigt NEJ! Under täckmanteln att ingen/ ingenting får dömas, (1Kor.5:12) så har det som skulle vara Kristi församling blivit; ”Öppet hus” för både villfarelsens och världens ande.

I det Gamla Förbundet frambar Arons söner, 3Mos. 10:1, främmande eld inför Herren, det var en allvarlig synd. Den karismatiska väckelsen är främmande eld inför Herren ty den är inte född av den Helige Ande.

Idag skall allt och alla få "sätta sej i ringen och ta varann i hand". Det är ekumenikens  försåtliga "ring" och som har bedragit många. Att Jesus inte är med i denna "ring" är det få som frågar efter. Ekumeniken är en falsk kopia av den enhet som Jesus bad Fadern om för dem som han hade utvalt; "… jag beder, att de alla må vara ett …". Den bönen har Fadern redan besvarat; "Ty i en och samme Ande äro vi alla döpta till att utgöra en och samma kropp, …" 1Kor.12:13. Ekumeniken är mänsklig ansträngning att försöka åstadkomma en organisatoriskt enad församling. Det vill bli ett mänskligt "bygge", ett nytt Babelstorn, (1Mos.11:4-9), en megakyrka, vid sidan av och i opposition mot den byggnad (1Kor.3:9) som Gud genom sin Ande redan har åstadkommit i Jesu Kristi kropp, som är hans församling, Ef.1:23.

Den ”kristna” sionismen (och närbesläktade rörelser)  är mycket djupt rotad i många kristna led, men den är likväl en villfarelse. Den är en av de djupast rotade plantor som vår himmelske Fader icke har planterat, Matt.15:13.

Den "kristna" sionismens grundvillfarelse består däri att de upphöjer ett folk/nation som Jesus har tagit sin hand ifrån, (Matt. 22:43) och  upphöjer en stad, Jerusalem, som Jesus har dömt, en stad som föll med sitt folk och ej längre är; "den store Konungens stad."  Paulus har sagt oss sanningen om det nuvarande Jerusalem. Jerusalem är inte efter "löftet", det är efter "köttet" det är träldom, Gal.4:20-31.

Medan den ”kristna” sionismen bedriver en egenmäktig verksamhet med ett träd som är förtorkat och fruktlöst under hela den nuvarande tidsåldern, (Matt. 21:19) så bedriver den messianska rörelsen en otros verksamhet med ett ämbete som är dött och fruktlöst för all framtid.

Där den ”kristna” sionismen verkar emot Jesu ord, där verkar den messianska rörelsen emot Jesu offerverk på korset. Detta är oerhört allvarligt. Bägge dessa rörelser är den mörka vägen tillbaka till det som Paulus benämner, ”dödens ämbete”, 2Kor. 3:7, ett ämbete som upphörde i och med Jesu offerverk på korset.

Dessa villfarelser är alla, mer eller mindre, inom kristenhetens "murar". De är alla, mer eller mindre, accepterade som Bibliskt andliga rörelser. När Petrus på pingstdagen förkunnade Guds Ord då hände följande; "När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat." Apg. 2:37. Syndanöd, ånger och bekännelse är tecken på sann väckelse från Gud, dessa tecken lyser med sin frånvaro inom dessa moderna rörelser.

I vår tid är det ett virrvarr av läror, spectakulära rörelser, kända och reklamerade namn och röster och vägar som söker draga Guds folk till sej själva?  Paulus förutsade det för länge sedan; "Jag vet, att sedan jag har skilts från eder, svåra ulvar skola komma in bland eder och att de icke skola skona hjorden."  Apg. 20:29.