Kjetil Mæhle

68

Memento Mori

«Husk du skal dø». Den latinske frasen har sitt opphav fra romeriket. Den største æresbevisning en romersk hærfører kunne få etter en seier, var å paradere gjennom Roma og motta hyllesten fra folket.

Publisert: 5. apr 2017

Med seg i vognen måtte han ha en slave som hadde to oppgaver. Holde laurbærkransen over hodet hans og hviske ham i øret: «Momento Mori». «Husk du skal dø.» Det er lett å glemme det mens en er opptatt med å leve. 

Hva gjør vi med vissheten om døden? Takler vi den med livsmottoet: «Lev som om hver dag er den siste» eller «et, drikk og vær glad, for i morgen dør vi»? Å leve med dødsangst eller en daglig frykt for døden er heller ikke av det gode. Men vissheten om at døden kommer bør vi ta på alvor.
I hver eneste begravelse blir bønnen bedt: «Lær oss telle våre dager så vi kan få visdom i hjertet» (Salme 90). Det gjør vi. Vi feirer og gratulerer hverandre som aldri før, på facebook, instagram, jobben og hjemmet. Så telle kan vi. Visdom derimot...? Vitenskapen har få svar når det gjelder det viktigste; livet og døden. Men ingenting taler om livet som bibelen. Den sier også litt om døden.
Døden er vår fiende. Den er usedvanlig sosialistisk. Den er lik for alle på den måten at vi alle rammes av den. Men døden er ikke slutten. Døden er en overgang med to utganger. Den ene utgangen er til evig liv og den andre til evig fortapelse.
I løpet av mitt korte liv avgjør jeg hvilken utgang min død skal ha. Liv eller fortapelse. Begge alternativene er for evigheten. Hva avgjør? Min egen mening betyr her ingenting. Det vesentlige er hva Gud har å si om saken. Hvordan har Gud ordnet dette? Svaret finner vi i bibelen og i påskens budskap.
«For vårt påskelam er slaktet, Kristus». Disse ordene forteller nøkternt hva Gud har gitt og hva Kristus har ofret. Alt for at vi skal leve i dag og evig. Gjennom og forbi selveste døden. Det avgjørende for oss alle er hva vi gjør med Jesus Kristus. Tar jeg imot ham, eller fornekter jeg. Tror eller avviser jeg. Selv avviser han ingen, for det står: «...Alle dem som tok imot ham, dem ga han rett til å bli Guds barn». Å velge Jesus Kristus er å velge livet.
Denne mektige salmen fanger opp det sentrale: Deg være ære, Herre over dødens makt! Evig skal døden være Kristus underlagt. Lyset fyller haven, se, en engel kom, åpnet den stengte graven, Jesu grav er tom!

God påske

3 liker  

Bli med i debatten!

Du kan svare på innlegget ved å skrive et selvstendig debattinnlegg. Vårt Lands debattredaksjon vurderer alle innsendte tekster opp mot Verdidebatts retningslinjer.
Vennlig hilsen Berit Aalborg, politisk redaktør Vårt Land

Skriv innlegg
Kommentar #1

Anders Ekström

49 innlegg  315 kommentarer

Två utgångar? Biblisk lära eller traditionens lära?

Publisert rundt 3 år siden
Kjetil Mæhle. Gå til den siterte teksten.
Men døden er ikke slutten. Døden er en overgang med to utganger. Den ene utgangen er til evig liv og den andre til evig fortapelse.

Himmel eller helvete. Du väljer själv. Och du får själv stå för konsekvenserna av ditt val. Det är summan av den kristna fundamentalismens (bokstavstroende) lära. 

Allt sedan Jesu och apostlarnas undervisning har Jesu fiender gjort allt för att förminska och förmörka Evangeliets fullhet och dom har verkligen lyckats, ty denna traditionens bokstavslära har genom århundradena efter apostlarnas tid, begravt den sunda läran, så den kristna menigheten idag inte ser och kan tro på vidden av Kristi försoningsverk. Inte endast att den kristna menigheten förkunnar ett antievangelium, vad värre är, är att detta antievangelium skapar likgiltighet och ateism bland världens barn. Läran och förkunnelsen om den så kallade dubbla utgången är en lära på samma låga nivå som när Jesus tillrättavisade de två "tordönslärjungarna" Jakob och Johannes, med orden; "I veten icke, vilkens andes barn I ären." Luk. 9:54-55. 

Nu vet jag mycket väl att du, Kjetil, med flera, förkunnar denna lära i tron att den är Biblisk, men den kommer från Jesu fiender. Att förstå Bibelns lära i detta ämne genom Bibelns bokstav, är obibliskt! Varför?  Bokstaven tillhör det Gamla förbundet. Paulus förklarar det tydligt för oss; "..... som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande, ty bokstaven dödar, men Anden gör levande." 2 Kor. 3:6.

Paulus var en apostel som levde nära Jesu hjärta, därför var han en man som fick så mycket genom Anden uppenbarat för sig. Därför var de ord han fick förmedla genom sina brev inte besmittade av människors traditionsläror. Bland andra, så var dessa de ord som Paulus skrev, ord som omintetgör den falska läran om två utgångar.

"Av honom och genom honom och till honom är ju allting. Honom tillhör äran i evighet, amen."  Rom. 11:36.

 

Mest leste siste måned

Ja vi elsker alle i dette landet
av
Jarle Mong
9 dager siden / 2965 visninger
Mel gir stabilitet
av
Ingrid Vik
rundt 1 måned siden / 1705 visninger
Er far og hans slekt uten betydning?
av
Øivind Benestad
6 dager siden / 1576 visninger
Hjemlengsel
av
Joanna Bjerga
6 dager siden / 1110 visninger
Hvem skal bli født?
av
Paul Leer-Salvesen
12 dager siden / 1061 visninger
Visjon Norge og kritikk
av
Pål Georg Nyhagen
17 dager siden / 642 visninger

Lesetips

Les flere

Siste innlegg

Les flere