Anders Ekström

Alder:
  RSS

Om Anders

Følgere

Gud hade en man, hans namn var Josef

Publisert rundt 1 måned siden - 241 visninger

Gud har alltid ett utvalt redskap, på rätt plats och rätt tid, att fullborda sin vilja, sin plan, för var särskild tid. Josef var en av dem.

I Ordet om Josef uppenbarar Gud många och stora andliga sanningar för oss. Den första är att Josef är en av de största förebilderna till Jesus, inte endast Jesu liv och gärning när han var på jorden för över två tusen år sedan, utan även Guds verk genom Jesus, mer än tvåtusen år därefter, det blir efter Jesu återkomst till jorden. Josefs bröder blev förvandlade när de fick se Josef sådan han var. De troende skall bli förvandlade när vi får se Jesus sådan han är. Josef regerade över hela Egypten, Jesus skall regera över hela jorden.

En uppenbarelse är att Josef och hans bröder är den ringa men betydelsefulla begynnelsen av Guds egendomsfolk, Israels tolv stammar, en uppenbarelse som sträcker sig mer än tretusen år efter Jesu födelse, det är tusen år efter Jesu återkomst. Då skall det Nya Jerusalem komma ned från himmelen som är uttaget/utvalt ur Israels tolv stammar.

Åter en andliga sanningen som här uppenbaras är att Josef och hans bröder förebildar Jesus och hans bröder, först Jesu bröder efter ”köttet”, det är Juda stam, därefter Jesu bröder efter Anden, det är kvarlevan ur Israels stammar som tror på honom. När Josefs bröder kom till honom i Egypten, då blev hela Israel, (Jakob och hans söner) räddat. När Jesus kommer åter, då skall hela Israel, (Jakob och hans söner, alla 12 stammar, som nu har blivit oräkneliga som sanden i havet och som stjärnorna på himmelen) bli räddade/frälsta, ty så säger Ordet; ”…. och så skall hela bliva frälst.”  Rom. 11:26

Med Josef uppenbarar Gud för oss långt mycket mer om sitt folk Israel än vad som har skett tidigare genom Abraham, Isak och Jakob. Därför, när vi läser om Josef, hans liv och drömmar, så kan det inte bli verkligt stort och levande för oss, om vi inte kan se att Gud i dessa händelser inte endast uppenbarar Josefs liv som en stor förebild till Jesus, utan även se att Josefs liv och gärning handlar om det folk som Gud hade lovat Abraham, Isak och Jakob. Inte vilket folk som helst, ett utvalt folk, Guds egendomsfolk och Guds väg och arbete med detta folk och framför allt Guds förberedelse av detta folk inför de välsignelser som Gud skulle ge det i kommande dagar. Vilket folk kan ”bliva en välsignelse”, om det inte självt först har blivit välsignat?

”Så skall jag göra dig till ett stort folk; jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bliva en välsignelse.” 1Mos.12:2. 

Josef är den stora förebilden, Jesus är den långt större uppfyllelsen. Såsom Josef av Gud blev utvald till att bli både livräddare och konung över den ringa begynnelsen av sitt egendomsfolk Israel, så är Jesus Guds utvalde till att vara både Frälsare och Konung över först och främst Guds folk Israel. Inte endast över det som Jakob sade; ”Mitt folk är allenast en ringa hop; …” 1Mos.34:30, utan över det folk som Gud lovade/visade Abraham;

”Skåda upp till himmelen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem. Och han sade till honom: Så skall din säd bliva.” 1Mos.15:5.

Om du har läst Guds löften till Abraham, Isak och Jakob och Jakobs välsignelser av först och främst Josef och hans söner Efraim och Manasse, så måste du även ha förstått att dessa löften och förutsägelser är oerhört och ofattbart stora.

Ordet om Josef, hans drömmar, och hans bröder, synes oss på ytan vara endast en vardaglig beskrivning av en, kanske inte vanlig familj, men dock en familjs motgångar och inre stridigheter som en dag fick ett lyckligt slut med familjens överlevnad och återförening i Egypten. Men Ordet om Josef, hans bröder och hans fader (hans moder Rakel, levde inte när detta utspelade sig) är inte endast en historisk skildring av deras liv. Det är först och främst en profetisk uppenbarelse om Jesus, men även om Guds egendomsfolk Israel, en uppenbarelse i miniatyr, vars fullbordan sträcker sig även långt förbi vår tid. 

Josef föddes på 1700-talet före Kristus och han var en ”gosse” när Gud i drömmarna uppenbarade vad som skulle ske med sitt egendomsfolk i kommande tider, vad som skulle ske i det jordiska, det naturliga, (kärvarna) och vad som skulle ske i det himmelska, det andliga, (stjärnorna)

Josef kom till Egypten omkr. 1730 före Kristus och han var, såsom Jesus, trettio år gammal när han begynte sitt verk, (Guds verk genom honom) 1Mos.41:46. Den första uppfyllelsen av drömmen om kärvarna skedde därför minst sju år senare, när de sju ymniga åren var till ända och Josefs bröder kom till Egypten och böjde sig inför honom.

Vilket folk på jorden är det som har hört Herrens, sin Guds, röst? Det är det folk som har blivit välsignade med all den välsignelse som Gud hade lovat till Abraham, Isak, Jakob, och märk väl att Josef, som fick förstfödslorätten efter Jakob, fick de allra största välsignelserna av dem alla;

”Din faders välsignelser nå högt, högre än mina förfäders välsignelser, de nå upp till de eviga höjdernas härlighet. …”

Vilken härlighet är det? Finns det någon högre härlighet än den som Fadern har givit åt sin älskade son, Jesus?

”Och den härlighet, som du har givit åt mig, den har jag givit åt dem, för att de skola vara ett, såsom vi äro ett…” Joh.17:22.

Josef var den, som likt Jesus, hade utgivit sig själv och blivit skild från sina bröder. Dessa välsignelser tillföll även Josefs söner, Efraim och Manasse, ty Josef förebildar Jesus och i Jesus är vi välsignade; ”… med all den himmelska världens andliga välsignelse,…” Ef.1:3.

Har du tänkt på att med dessa två söner så begynte Gud att göra något alldeles nytt?  Abrahams två söner, Ismael och Isak, Isaks två söner, Esau och Jakob. Jakobs söner, Josef och hans bröder. Av Abrahams, Isaks och Jakobs söner, så var det endast en som blev välsignad, den yngre. Vad var det som Gud hade gjort alldeles nytt med Josefs två söner, och varför? Josefs båda söner blev välsignade, inte av sin fader Josef, men utav Jakob, ty Jakob sade; ”Dina båda söner, som äro födda åt dig i Egyptens land, innan jag kom hit till dig i Egypten, de skola nu vara mina; …” 1Mos.48:5.  Varför skulle de nu bli Jakobs barn?

Jakob är här en förebild till Fadern och Josef till Sonen och detta är en förebild i det naturliga till det andliga. Ty en dag skulle Jesus säga;

”Jag beder för dem; det är icke för världen jag beder, utan för dem som du har givit åt mig, ty de äro dina …” Joh.17:9.

Varför skulle båda Josefs söner bli välsignade när så ej hade skett tidigare? Josefs två söner hade han fått i Egypten, det förebildar, i världen. Det förebildar i sin tur Jesus och de barn som Gud har givit honom i världen;

”Se, här äro jag och barnen, som Gud har givit mig.” Hebr.2:13.

Och av de barnen blir alla välsignade; ”, ty de har;

”… blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud.” Joh.1:13.

Ismael och Isak var inte ett, Esau och Jakob var inte ett, bröderna och Josef var inte ett, men Manasse och Efraim var ett, ty de var Josefs söner och de förebildar de barn som Gud har givit Jesus här i världen och av de barnen blir; ”… alla ären I ett i Kristus Jesus.” Gal.3:28.

När Jakob välsignade Efraim och Manasse, då lade han sina händer korsvis över dem. De folk som skulle komma genom dessa två söner skulle bli ett korsmärkt folk, de skulle bli de folk på jorden som först och störst skulle tro på och ta emot frälsningen genom Jesu Kristi kors och de skulle bli de folk på jorden som först och störst skulle komma att sprida korsets budskap till jordens ändar, ty de är de folk på jorden som har blivit först och störst välsignade.

En dag stod Jesus där mitt ibland ett gensträvigt folk och talar om sig som den gode herden. Och så säger han till dem som inte ville lyssna, (Juda fårahus),  dessa ord, som är en underbar bekräftelse på att Herren hade inte glömt sitt ord genom Mose mun, 1300 år tidigare;

(”Om du hör Herrens, din Guds, röst, så att du håller alla hans bud, som jag idag giver dig, och gör efter dem, så skall Herren, din Gud, upphöja dig över alla folk på jorden.” 5Mos.28:1), 

”Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. …” Joh.10:16. Det är Israels fårahus, de tio förlorade stammarna, som har lyssnat till Jesu röst, och det är dessa Israels folk som har blivit välsignat utöver alla folk på jorden, både i det naturliga (kärvarna) och i det andliga (stjärnorna, himlaljus i världen, Fil.2:15).

Och såsom Josefs bröder i miniatyr uppfyllde drömmen om kärvarna när de pga. hungersnöden kom till Josef i Egypten, så uppfylldes denna dröm i långt, långt mycket större skala, när de folk från Israels övriga stammar kom i miljontals från hungersnöd och andligt förtryck i Västeuropa och Skandinavien till Amerika, (kom till Josef/Efraim), företrädesvis under 1700 – 1800 o. början av 1900-talet.

Kan du se det ofattbart och oändligt stora i Guds handlande med sitt Israel? Ettusensjuhundra år före Kristus sker den första uppfyllelsen, i miniatyr, av drömmen om kärvarna. Ettusensjuhundra år efter Kristus begynner den långt större uppfyllelsen att ske.

 

Gå til innlegget

Dagen D

Publisert rundt 2 måneder siden - 74 visninger

Den 6 juni 1944 var begynnelsens dag av befrielsen av Europa under andra världskriget, det var den historiska dagen som alltjämt kallas Dagen D eller D-Dagen. Det skall komma ännu en befrielsens dag, det blir den sista och överväldigande största Dagen D, … någonsin.

Dagen D 1944 var en hemlig dag, det var den största landstigningsoperationen som historien känner,  så är också den kommande dagen D hemlig, endast Gud vet vilken dag det blir, det blir den största befrielseoperationen någonsin.

Dagen D var en dag som alla dagar i krig, en dag av lidande och död, men den var även något mer, den var en dag av hopp om befrielse från mörkrets och ondskans välde i Europa. Står det något i Guds Ord om denna dag och framför allt vilket folk det var som befriade Europa från tyranniets välde? Jag är övertygad om att det gör det för den som kan se det. Det var Efraim och Manasse (Amerika och Storbritannien) som befriade Europa. Efraim och Manasse är Abrahams säd och Herren hade lovat Abraham; 

”…. och din säd skall intaga sina fienders portar.” 1Mos.22:17.

Dagen D var den första, men ej den sista, det återstår ännu en Dagen D. Den kommande, sista dagen D, skall vida överglänsa den första i omfattning. Det är dagen med stort D,  Dagen som många längtar och väntar på att den skall komma. Alla dem som likt duvan i Noas ark, inte finner någon plats i denna världen att vila sin fot, 1Mos. 8:9, alla dem som likt Abraham väntar;

”…. på staden med de fasta grundvalarna, vars byggmästare och skapare är Gud.” Hebr. 11:10, alla dem som likt David,

”…. väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen.” Ps. 130:6.

Den största och sista Dagen D är förutsagd att den skall komma, men när den skall komma är Guds hemlighet. men, …. jordens härskare är förvarnade;

”Jag vill förtälja om vad beslutet är; Herren sade till mig: Du är min son, jag har i dag fött dig. Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom. Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem. Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder I domare på jorden.” Ps. 2:7-10.

Vad skall den sista D-Dagen befria oss ifrån?

Om vi förstår den syn och vad den  representerar som Gud gav Daniel om bildstoden (Dan. 2:31-45), då förstår vi att Gud genom Daniel uppenbarade det babyloniska världsherraväldet, som begynte med konung Nebukadnessar såsom huvudet och som skall sluta med vår tid, som är bildstodens fötter, delvis av järn och delvis av lera. Och när den största och sista Dagen D kommer, då skall en sten, Kristus, träffa bildstoden på fötterna och det skall inte bli något spår av den mer. Dan. 2:34-35.  

Nu är jorden i det ondas våld, i det fjärde riket av Nebukadnessars dröm, (Dan. 2:40) och det rikets dagar är räknade och tiden är nära då det skall krossas. Det blir Dagen då denna världens makter, det Babyloniska världssystemet, (såväl det politiska som det religiösa världssystemet) som nu ockuperar denna jord, skall krossas så  att man icke mer skall kunna finna något spår därav. Läs, förstå och gläd dig åt den Dagen (Dan. 2:34-35 o. 44) ty det blir en befrielsens Dag för alla dem som likt psalmisten är främlingar på jorden, Ps. 119:19, en befrielsens Dag för alla dem som gråter, likt Guds folk i Babel;

”Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.” Ps. 137:1. Det blir Dagen då jorden skall givas åt dess rättmätige ägare;

Ty, ”Jorden är Herrens och allt vad därpå är, jordens krets och de som bo därpå.” Ps. 24:1.

”Och konungarna på jorden och stormännen och krigsöverstarna och de rika och de väldiga, ja, alla, både trälar och fria, dolde sig i hålor och bland bergsklippor. Och de sade till bergen och klipporna: Fallen över oss och döljen oss för dens ansikte, som sitter på tronen, och för Lammets vrede. Ty deras vredes stora dag är kommen, och vem kan bestå? Upp. 6:15-17.

Då skall Jesajas profetia gå  i uppfyllelse;

”En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare, som skola härska med rättvisa. Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.” Jes. 32:1-2.

När den sista och överväldigande största Dagen D kommer, då skall Jesus, Konungarnas Konung,  bli given sin fader Davids tron, och  regera enligt det profetiska ordet;

”Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.” Ps. 72:8-11, och då uppfylls Jesajas profetia över hela jorden;

”Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra vad ont och fördärvligt är, ty landet (jorden) skall vara fullt av Herrens kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet.” Jes. 11:9.

"Natten är framskriden och Dagen är nära." Rom. 13:12

 

Gå til innlegget

Hädelse (spott/blasfemi) mot den Helige Ande

Publisert 2 måneder siden - 346 visninger

Allt sedan Jesus och apostlarnas tid har det smugit sej in människoläror i den kristna menigheten, det är läror som gör att vi ej förstår Guds Ord. Läran om att hädelse (spott) mot den Helige Ande är oförlåtlig för all framtid, är en sådan lära.

För många kristna kan denna lära leda till ångest och förtvivlan därför att de fruktar att de kanske har hädat den Helige Ande, vilket de säkerligen inte har gjort, ty då skulle de inte vara bedrövade, ty den som har hädat den Helige Ande har ingen bedrövelse eller ånger över sin synd.

”Ja, om någon säger något mot Människosonen, så skall det bliva honom förlåtet; men om någon säger något mot den Helige Ande, så skall det icke bliva honom förlåtet, varken i denna tidsåldern eller i den tillkommande.” Matt. 12:32

Om vi endast stannar vid vad Jesus här har sagt, ja, då kan vi inte förstå annat än att det inte någonsin skall bli förlåtet. Men för att förstå dessa Jesu ord, så måste vi lyfta blicken och se dem i ett mycket större sammanhang än det som här framgår. Här handlar det inte om kristna, troende människor, här handlar det om det judiska folkets otro gentemot Jesus, och som en följd därav, detta folks hädande av den Helige Ande. Här handlar det inte om hädelse mot Anden i allmänhet, det handlar om Guds eget folk, Juda folk, i synnerhet;

”Men när fariseerna hörde detta, sade de: Det är allenast med Beelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de onda andarna.” Matt.12:24, och i Joh.7:19-20 framgår det även tydligt;

”Har icke Mose givit eder lagen? Och likväl fullgör ingen av eder lagen. Varför står ni efter att döda mig? Folket svarade: Du är besatt av en ond ande. Vem står efter att döda dig?”

Deras synd blev icke förlåten under lagens tid och den blir icke förlåten, enligt Jesu ord, under den nuvarande tiden. Blir den någonsin förlåten?

Om vi  endast ser denna händelse, judarnas hädande av den Helige Ande, och Jesu svar till dem, som i verkligheten var en domsförkunnelse över detta folk, ja, då förstår vi inte annat än att det blir aldrig någonsin förlåtet. Men om vi lyfter blicken och ser detta folk och deras hädelse mot Anden i ett större sammanhang, då förstår vi att det kommer att bli förlåtet.

Jesu ord om att synden mot den Helige Ande icke skall bliva förlåten, handlar inte om att det inte finnes någon förlåtelse för denna synd, det handlar om att den inte kan tas emot pga. hjärtats förhärdelse;

”Så säger den Helige Ande: I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen, …” Hebr. 3:7-8.

Judafolket hade inte endast hört Jesu röst, de hade även sett hans gärningar, men, ….. detta till trots, hade de ändå förhärdat sina hjärtan emot honom. Det var/är denna förhärdelse som hindrade och fortfarande hindrar dem från att få förlåtelse, ty ett förhärdat hjärta har ingen syndaånger och därför ej heller någon syndabekännelse och utan syndaånger och syndabekännelse kan ingen ta emot syndaförlåtelse, fastän syndaförlåtelse finns för all synd och för alla människor genom blodet på Jesu kors.  

”Ty det behagade Gud att låta all fullhet taga sin boning i honom och att genom honom försona allt med sig, sedan han genom blodet på hans kors hade berett frid. Ja, genom honom skulle så ske med allt vad på jorden och i himmelen är.” Kol. 1:19-20.

Det blir ingen frid utan syndaförlåtelse, men den skall komma även till det folk som har hädat den Helige Ande, ty en dag skall de få se honom som de hava stungit, (Sak. 12:10, Åp. 1:7) och då skall de få syndaånger och då skall deras  synd mot den Helige Ande bli förlåten, ty då skall de få se Jesus sådan han är.  

 

Gå til innlegget

Väckelsetider eller villfarelsetider, del 3

Publisert 2 måneder siden - 153 visninger

I del 2 talade vi om villfarelser i form av rörelser som har uppkommit under senare tid, alltså under 1900-talet. Här vill vi tala om äldre villfarelser, i form av falska läror, som under lång tid har smugit sej in i den kristna menigheten.

Jesus ord; ”Se, jag sänder eder åstad såsom får mitt in ibland ulvar. Varen fördenskull kloka såsom ormar och menlösa såsom duvor.” Matt.10:16

För att vi skall förstå villfarelsens verksamhet så är det lättare för oss om vi först förstår dess; varifrån och dess varför. Villfarelsen är inget som bara plötsligt ”dimper” ner bland Guds folk, utan att någon vet varifrån och varför. Jesus har sagt varifrån den har kommit;

”En ovän har gjort detta.” Matt.13:28.

Vilken är den ovännen? Det är inte lätt att förstå detta i en tid då ekumenikens villfarelse har spridit sig i de flesta kristna läger. Under de mörka århundradena (300, -  1500-talet), då visste Guds folk, då behövde ingen upplysa dem om vilken som var Jesu ovän, ty Guds folk var; ”får (sauer) mitt ibland ulvar”. Vad är kännetecknande för ulvar? De river fåren besinningslöst. Under dessa århundraden förföljde, torterade och mördade den romersk katolska kyrkan besinningslöst miljoner och åter miljoner (historiker har uppskattat, 50 – 60 miljoner) av Kristus-troende människor. Då, under denna nattsvarta tid, var ulven uppenbar, men idag, när ulven har klätt sig i fårakläder, så är det få av Guds folk som ser vilddjuret bakom den ”andliga” masken.

Till de äldre villfarelserna, (1500,- 1800-talet, men som ännu är verksamma) hör bl.a. villfarelsen om församlingens uppryckande till himmelen, villfarelsen om den sista veckan av Daniels sjuttio veckor, villfarelsen om ett återuppbyggt tempel i Jerusalem och villfarelsen om en kommande antikrist i detta tempel. Dessa villfarelser synes på ytan vara av samma sort som dem vi nämnde om först, (villoläror på grund av det själiska sinnet), men de är betydligt allvarligare än så. De kommer ifrån Jesu fiender, som under dessa århundraden ”sådde” dessa villfarelser ibland det folk som Gud genom reformationen hade befriat från mörkrets välde. Utöver dessa villfarelser finns det andra villfarelser i läran, som inte direkt vilseleder Guds folk, men som vanärar Guds namn och degraderar Jesus försoningsverk bland de otroende. Bland dessa är läran och tron att syndafallet var en olyckshändelse och läran om ett evigt helvete för de otroende, m.fl.

Dessa äldre villfarelser ”frodas”  i första hand inom fundamentalistiska, (bokstavstroende) rörelser, sekter och samfund. Det är villfarelser som gradvis har smugit sej in bland Guds folk, allt sedan de hade sin begynnelse långt tillbaka i tiden och de har  gradvis accepterats för att till sist, i vår tid, vara reservationslöst accepterat som Guds sanna ord.

Villfarelsen om församlingens uppryckande till himmelen.

Denna villfarelse är nära förknippad med villfarelsen om Daniels sjuttionde (sista) årsvecka, ty denna uppryckelse sägs skall ske i samband med den sista årsveckan. Denna villfarelse bedrar Guds folk in i en falsk förhoppning om att bli ”uppryckt” till himmelen, undan den prövningens stund som skall övergå jorden. Denna lära är inte ursprunglig och därmed ej heller apostolisk, den är en villfarelse som tillkom 1830 i Port Glasgow, Skottland.

Villfarelsen om Daniels 70:e årsvecka.

Denna villfarelse har sitt ursprung i den katolska kyrkans jesuitorden. Det var i slutet av 1500-talet som den framfördes och syftet med den var att motverka den skada som reformationens avslöjande om att påven var antikrist hade åstadkommit. Denna villfarelse var då så uppenbar, att den blev helt avslöjad i den protestantiskt kristna världen. Det skulle dröja mycket lång tid innan denna villfarelse fick något rotfäste bland de evangeliskt kristna. Inte förrän på 1800-talet började den sakta få spridning bland de protestantiskt kristna. Det var genom J.N. Darby i England och genom C.I. Scofield i Amerika, som denna villfarelse spreds in i den evangeliska kristenheten.

Villfarelsen om en kommande antikrist.

Villfarelsen om en kommande antikrist är en av de allvarligaste villfarelserna inom den protestantiskt kristna världen. Det är läran om att antikrist, i form av en person, skall komma i slutet av den nuvarande tiden och ta sitt säte i ett återuppbyggt tempel i Jerusalem. Denna lära/villfarelse hör ihop med och har samma ursprung som villfarelsen om Daniels 70:e årsvecka.

Denna villfarelse inom kristenheten är lika stark som judendomens villfarelse. Judarnas villfarelse känner alla till; de väntar på Kristus, trots att han har kommit, … för mycket länge sedan. Kristenhetens villfarelse är lika djup, den förkunnar en kommande antikrist i denna tidens slutskede, … trots att antikrist har kommit, … för mycket länge sedan.

Antikrist är ingen person, antikrist är en andemakt, (1Joh. 4:3) som verkar genom människor som vandrar; ”…. såsom fiender till Kristi kors,” Fil. 3:18.  

Jesus förutsade det, Paulus och Johannes likaså, reformatorerna, på 1300 – 1500-talen, Wycliff, Huss och Luther, m.fl. pekade på och avslöjade det antikristliga påvedömet. Antikrist är en dynasti, (härskarätt) påvedömet är den dynastin.

Varför kan Guds folk idag inte se, det som för de kristna, under och långt efter reformationen, var uppenbart? Jesus, Paulus, Johannes och reformatorernas ord, borde vara ett fullt tillräckligt fast ord och en fullt tillräcklig varning för Guds folk idag.

Antikrist verkar nu sina gärningar öppet mitt i den kristna världen och detta till trots går en stor del av kristenheten och väntar på en kommande antikrist som man tror skall ta sitt säte i ett återuppbyggt tempel i Jerusalem. Denna villfarelse kan inte bli större och djupare än den är idag.

I vår tid har denna villfarelse inte endast lindrat reformationens skada på den katolska kyrkan, den har näst intill utraderat den. ”Dödssåret”, som reformationen åsamkade den katolska kyrkan, har blivit läkt och hela jorden ser idag med förundran efter vilddjuret, (Upp.13:3) som idag är klätt i fårakläder.

Det som för trons folk, under och långt efter reformationen, var uppenbart, det är, genom denna villfarelse, fördolt för trons folk idag.

Jesus ord och varning var; ”Se, jag sänder eder åstad såsom får mitt in ibland ulvar. Varen fördenskull kloka såsom ormar och menlösa såsom duvor.”

Idag har vi blivit det ena, men inte det andra. Vi har blivit menlösa såsom duvor men inte kloka såsom ormar. Låt oss be Herren om nåden att få bli bådadera.

Villfarelserna är många. Hur kan Jesus syskon lära sej att skilja mellan det sanna och det falska, lära sej; ”…. att skilja mellan gott och ont? Hebr. 5:14.

Det går inte genom orden du hör eller läser, det går inte genom tecken och under du ser.  Det finns endast en väg; …. att känna igen och vara ledd av rösten, Jesus röst. Joh. 10:4-5.

 

Gå til innlegget

Väckelsetider eller villfarelsetider, del 2

Publisert 3 måneder siden - 515 visninger

Jesus har varnat för förförelserna som måste komma, Paulus har förutsagt dem, Petrus och Johannes har skrivit om det. Är det då inte viktigt att de på Jesus troende idag avslöjar fienden, ty fienden verkar genom andlig villfarelse.

Jesu ord i Matt. 18:7, Paulus förutsägelse i Apg. 20:30, Petrus ord i 2Petr. 2:1, Johannes ord i 1Joh. 2:18, …. är ord som vi måste ta på allvar.

Den farligaste fienden i krig är inte den som är utanför ”murarna”, den farligaste fienden är den som är innanför murarna. Så är det även i det andliga, fienden innanför kristenhetens ”murar”, är den farligaste fienden. Därför är det så viktigt att avslöja dem för att den enskilde troende skall ta sig till  vara. I dag är fienden  så utbredd inom kristenheten att det för den enskilt troende endast finns en väg att ta sej tillvara för dem. Samma väg i dag som i slutet av lagens tid, att fly bort ifrån det som väntar på Guds dom; Matt. 24:15-20, Upp. 18:4.

Till villfarelserna i vår tid hör Jesusrörelsen, trosrörelsen, framgångsteologin, den karismatiska  ”väckelsen”, den ekumeniska rörelsen, den ”kristna” sionismen, den messianska rörelsen, m.fl. Dessa hör till de senare villfarelserna, de flesta av dem har tillkommit under 1900-talet.

Jesusrörelsen, trosrörelsen och framgångsteologin är inte mycket mer att säja om än att de är bland de mest uppenbara av vår tids villfarelser. Jesusrörelsen är, ”en annan Jesus”, trosrörelsen är, ”ett annat slags ande” och framgångsteologin, ”ett annat slags evangelium”.

Den karismatiska ”väckelsen”, är tillsammans med den ekumeniska rörelsen och den kristna sionismen, en av vår tids största villfarelser. Den är en falsk vilseförande kopia av profeten Joels profetia i Joel 2:28, en profetia som blev uppfylld på pingstdagen, Apg.2:16. Denna villfarelse har så gott som fri lejd bland Guds folk. Ytterst få av dem som har fått den andliga gåvan att skilja mellan andar, (1Kor.12:10) höjer sin röst till att varna sina syskon i Herren och ytterst få vill lyssna till varningens basunljud. Varför är det så?

Idag är det inte acceptabelt att säja ett högt och kraftigt NEJ! Under täckmanteln att ingen/ ingenting får dömas, (1Kor.5:12) så har det som skulle vara Kristi församling blivit; ”Öppet hus” för både villfarelsens och världens ande.

I det Gamla Förbundet frambar Arons söner, 3Mos. 10:1, främmande eld inför Herren, det var en allvarlig synd. Den karismatiska väckelsen är främmande eld inför Herren ty den är inte född av den Helige Ande.

Idag skall allt och alla få ”sätta sej i ringen och ta varann i hand”. Det är ekumenikens  försåtliga ”ring” och som har bedragit många. Att Jesus inte är med i denna ”ring” är det få som frågar efter. Ekumeniken är en falsk kopia av den enhet som Jesus bad Fadern om för dem som han hade utvalt; ”… jag beder, att de alla må vara ett …”. Den bönen har Fadern redan besvarat; ”Ty i en och samme Ande äro vi alla döpta till att utgöra en och samma kropp, …” 1Kor.12:13. Ekumeniken är mänsklig ansträngning att försöka åstadkomma en organisatoriskt enad församling. Det vill bli ett mänskligt ”bygge”, ett nytt Babelstorn, (1Mos.11:4-9), en megakyrka, vid sidan av och i opposition mot den byggnad (1Kor.3:9) som Gud genom sin Ande redan har åstadkommit i Jesu Kristi kropp, som är hans församling, Ef.1:23.

Den ”kristna” sionismen (och närbesläktade rörelser)  är mycket djupt rotad i många kristna led, men den är likväl en villfarelse. Den är en av de djupast rotade plantor som vår himmelske Fader icke har planterat, Matt.15:13.

Den ”kristna” sionismens grundvillfarelse består däri att de upphöjer ett folk/nation som Jesus har tagit sin hand ifrån, (Matt. 22:43) och  upphöjer en stad, Jerusalem, som Jesus har dömt, en stad som föll med sitt folk och ej längre är; ”den store Konungens stad.”  Paulus har sagt oss sanningen om det nuvarande Jerusalem. Jerusalem är inte efter ”löftet”, det är efter ”köttet” det är träldom, Gal.4:20-31.

Medan den ”kristna” sionismen bedriver en egenmäktig verksamhet med ett träd som är förtorkat och fruktlöst under hela den nuvarande tidsåldern, (Matt. 21:19) så bedriver den messianska rörelsen en otros verksamhet med ett ämbete som är dött och fruktlöst för all framtid.

Där den ”kristna” sionismen verkar emot Jesu ord, där verkar den messianska rörelsen emot Jesu offerverk på korset. Detta är oerhört allvarligt. Bägge dessa rörelser är den mörka vägen tillbaka till det som Paulus benämner, ”dödens ämbete”, 2Kor. 3:7, ett ämbete som upphörde i och med Jesu offerverk på korset.

Dessa villfarelser är alla, mer eller mindre, inom kristenhetens ”murar”. De är alla, mer eller mindre, accepterade som Bibliskt andliga rörelser. När Petrus på pingstdagen förkunnade Guds Ord då hände följande; ”När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat.” Apg. 2:37. Syndanöd, ånger och bekännelse är tecken på sann väckelse från Gud, dessa tecken lyser med sin frånvaro inom dessa moderna rörelser.

I vår tid är det ett virrvarr av läror, spectakulära rörelser, kända och reklamerade namn och röster och vägar som söker draga Guds folk till sej själva?  Paulus förutsade det för länge sedan; ”Jag vet, att sedan jag har skilts från eder, svåra ulvar skola komma in bland eder och att de icke skola skona hjorden.”  Apg. 20:29.    

 

Gå til innlegget

Lesetips

Les flere

Siste innlegg

Les flere

Siste kommentarer

Johannes Taranger kommenterte på
Hvis helvete er virkelig...
24 minutter siden / 7152 visninger
Gunn Pound kommenterte på
Uføre til kamp - Blir du med ?
rundt 1 time siden / 60 visninger
Marianne Solli kommenterte på
Uføre til kamp - Blir du med ?
rundt 1 time siden / 60 visninger
Sigmund Svarstad kommenterte på
Gud i matematikken - Del III av ?
rundt 1 time siden / 147 visninger
Bjørn Blokhus kommenterte på
Morgenandaktene i NRK
rundt 1 time siden / 234 visninger
Åge Kvangarsnes kommenterte på
Min entusiasme for Det gamle testamente
rundt 2 timer siden / 1042 visninger
Gjermund Frøland kommenterte på
Farleg fasteforbud
rundt 2 timer siden / 534 visninger
Daniel Krussand kommenterte på
Barnets dåp - frelse eller inngang til Faderen/ Farshuset?
rundt 2 timer siden / 349 visninger
Les flere