Anders Ekström

Alder:
  RSS

Om Anders

Følgere

Vad är detta livet?

Publisert 3 dager siden - 77 visninger

Denna tillvaro som vi kallar för liv, är i verkligheten och i Biblisk bemärkelse död, den första döden.

 

Vad är den första döden? Ordet, ”den första döden”, står inte omnämnt i Bibeln, men eftersom, ”den andra döden”, står omnämnt, (bl.a. i Upp. kap. 2, 20 och 21) så måste det betyda att det även finns en första död. Herren förutsade den första döden redan i Edens lustgård, med dessa ord; ”….. men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö”. 1Mos. 2:17. Lägg märke till att Herren sade inte; ”….. om du äter därav, skall du döden dö.” Nej, Herren sade; ”….. när du äter därav, skall du döden dö”. Herren visste vad som skulle ske.

Paulus förklarar den första döden med dessa ord;

”Därför är det så: Genom en enda människa har synden kommit in i världen och genom synden döden; och så har döden kommit över alla människor, eftersom de alla hava syndat.” Rom. 5:12. Så när vi föds in i denna  världen, så föds vi in i den första döden. Det är därför som David säger; ”Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, …..” Ps. 23:4, och det är därför som Jesaja profeterar; ”….. ja, över dem som bo i dödsskuggans land, skall ett ljus skina klart.” Jes. 9:2.

Det är "tunga frågor" att tala om döden, men det kan vara en hjälp för oss att förstå och uthärda "....... denna tidens lidanden" Rom 8:18, om vi kan se att döden, som, ”….. har kommit över alla människor”, Rom. 5:12,  icke har kommit in i skapelsen av en olyckshändelse, utan som en del i Guds ofattbart stora plan, …. att skapa människor i sin avbild. 1Mos.1:26.

Detta är  frågor som berör främst dej som i dina tankar funderar eller grubblar över livets och dödens mysterium och jag vill på intet vis mena att jag ser och förstår dessa mysterier, utan instämma med Paulus ord; "Ty vi förstå delvis och profetera delvis."  Dessa rader vänder sej först och främst till dej som likt duvan icke finner någon plats i denna världen att "vila sin fot" 1Mos. 8:9, och till dej som, ” Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud." Ps. 42:2. 

 Innan Gud sade sitt; "Varde ljus", så fanns det inget liv, det var döden som rådde över jorden. Såsom det var för jorden, så är det för människan, Såsom mörker och död regerade över jorden innan Gud sade sitt "varde ljus", så råder mörker och död över människan, innan Gud sänder sitt, "ljus och sin sanning", Ps. 43:3.

Tänk vilken dag, när Gud sade sitt; "Varde ljus; och det vart ljus," och ut ur döden kom liv, jorden blev levande och frambringade grönska och frukt, till att glädja och föda dess kommande invånare. Tänk vilket under och vilken gåva, när Gud gav ljus åt en mörk och livlös värld. Gud kunde ju ha nöjt sig med att skapa ett enda stort månlandskap av hela jorden och så placera människan där. Men när vi ser på skapelsen, från den allra minsta lilla blomma, till de allra största träd, från den lilla droppen i daggkåpan, till det väldiga havet,  då förstår vi att Gud älskar att skapa och att Gud är en mästare i att skapa  och att Gud älskar sin skapelse. Skapandet av människan är Guds "masterpiece", så; "Herren Gud planterade en lustgård i Eden österut och satte däri människan, som han hade danat:" 1Mos. 2:8.

 Om vi tror och förstår att allting, även döden, ingår i Guds stora plan att skapa människan i sin avbild för att hon i första steget skall råda i det naturliga över det som rör sej i havet, det som rör sej under himmelen och det som rör sej på jorden,1 Mos.1:26, och för att, när hon en dag är färdigskapad skall råda på ett så mycket högre plan, som det himmelska är högre än det jordiska, (1Kor. 15:47-49), då förstår vi även att döden inte har kommit in i Guds skapelse av en olyckshändelse eller genom djävulens makt att bedraga, utan är en del i Guds plan att nå sitt mål, ett mål som är så högt, så att det går långt utöver vår fattningsförmåga, "...... det som var mig för underbart och det jag ej kunde förstå." Job. 42:3. Lika lite som vi kan förstå Guds storhet, lika lite kan vi förstå Guds stora mål med sin skapelse.

Även om vi inte nu kan förstå att döden är en del i Guds plan att skapa människan i sin avbild, så har vi löfte om att en dag få förstå dessa ting. 1 Kor. 13:12. Gud gör ingenting som är meningslöst, därav förstår vi att både den första och den andra döden har en mening, även om vi i det mest nattsvarta mörker inte kan se eller förstå det. Herre Jesus, vi beder dig därför, att du må ge oss den förvissningen, som du har givit din tjänare David, att; "….. du är med mig," i denna "dödsskuggans dal" Ps.23:4, och att; "Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig allt för underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den........" Ps.139:5-18.

Döden och lidandet synes oss nu meningslöst. I djupet av sitt lidande sade Job; "Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse." "Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig. Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!" Job.10:1,8-9. Såsom Job, så får även vi komma till vår himmelske Fader och ge fritt lopp åt vår klagan och tala i vår själs bedrövelse. Vår Fader hör oss.

Den första döden är en lidandets och prövningens tid; David visste det; "...hans blickar prövar människors barn." Ps.11:4. "Ty lidanden omvärva mig, flera än jag kan räkna..." Ps. 40:13. Och Israel; "...jag har prövat dig i lidandets ugn." Jes. 48:10. Paulus visste det; "Ja, ännu medan vi leva, överlämnas vi för Jesu skull beständigt åt döden, på det att ock Jesu liv må bliva uppenbarat i vårt dödliga kött." 2Kor. 4:11.

Den första döden är en lärotid, och summan av allt är att människan är under pågående skapande i Guds hand. Leret är under bearbetning "på krukmakarskivan." Jer. 18:2-4. Gud begynte med den yttre människan, "...du formade mig såsom lera..." Job. 10:9, efter "den jordiskas gestalt.", Adam. Nästa steg är att bli formad efter, "den himmelskas gestalt" , Jesus, 1Kor. 15:47-49, och det sker inte utan smärta. Det gör ont när Gud krossar, Ps. 2:9, vår yttre natur, för att skatten, Jesus, skall komma fram och sprida sitt sken, 2Kor. 6-7.

Gud arbetar nu först och främst med "de utvalda", 1Petr. 2:9, de är Guds lilla "förtrupp". Det är de "ödmjuka på jorden", Jes.11:4, dem är det som Gud först "smyckar" med frälsning, Ps.149:4. Läs vilket glädjebudskap profeten förmedlar till de ödmjuka på jorden, Jes. 57:15. När Paulus i 1Kor. 15:54 talar om; "...detta förgängliga och detta dödliga...", så är det den första döden han talar om. Adam och Eva visste det, ty de hade upplevt liv och oförgänglighet i Eden och fick sedan i verklighet uppleva död och förgänglighet. I sanning en för oss ofattbart svår prövning.

Paulus utbrister och hans ord är tydliga; "Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack genom Jesus Kristus, vår Herre!" Rom. 7:24-25  Paulus sade ett märkligt ord; "Så utför nu döden sitt verk i oss, men i eder verkar livet." 2 Kor. 4:12. Visst låter det motsägelsefullt?  Kan vi förstå det genom det som Paulus säjer i 1 Kor. 3:1; att Korintierna "...ännu äro barn i Kristus." Både ett naturligt och ett andligt litet barn gläds över det nya livet, så i dem "verkar livet." När vi blir vuxna, både i det naturliga och i det andliga, då inser vi mer än ett barn, att "döden utför sitt verk."  Paulus var i andligt avseende vuxen och därför säjer han; "Så utför nu döden sitt verk i oss..." 

Jesus sade; "Saliga ären I som nu gråten ty I skolen le." Luk. 6:21. Vad menade Jesus med dessa ord? Tror du inte att det är; Saliga ären I som nu gråten, ty ni förstår att denna tillvaro är inte liv, utan död, och därför; …..  såsom ett frö i den mörka jorden, gror och sträcker sig upp mot solen och växer upp till en underbart vacker växt, som bär blommor eller frukt, --- så, sträcker ni; "...eder mot rättfärdighetens sol, som går upp med läkedom under sina vingar..." Mal. 4:2. Jesus sade även dess motsats; "Ve eder som nu len, ty I skolen sörja och gråta!" v. 25. Menar inte Jesus här; …. Ve eder som nu len, ty ni; såsom ett frö i den mörka jorden, gror och växer upp därur, men sträcker sej inte mot rättfärdighetens sol, utan; "...älskar mörkret mer än ljuset..." Joh. 3:19, och finner behag i detta jordelivet, (världen), och böjer sej åter ned mot jorden?

Vad är kännetecknande för den första döden? Det är; "Se, mörker övertäcker jorden och töcken folken..." Jes. 60:2. "Och detta är domen, att när ljuset hade kommit i världen, människorna dock älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar voro onda." Joh. 3:19, Därför, dem som Gud genom Jesus har "...tagit ut ur världen..." Joh. 15:19, och rättfärdiggjort, de, såsom Lot ".... plågas i sin rättfärdiga själ" 2 Petr 2:8, över att se världen sjunka allt djupare i syndens och dödens mörker. Den rättfärdige idag, må utropa med profeten; "Huru länge, Herre, skall jag ropa, utan att du hör, klaga inför dig över våld, utan att du frälsar. Varför låter du mig se sådan ondska? Huru kan du själv skåda på sådan orättfärdighet, på det fördärv och det våld jag har inför mina ögon? Hab. 1:2-3.

Må därför vår dagliga bön vara; "..... tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden..." Matt 6:10,  och, kom snart Herre Jesus, och regera i rättfärdighet enligt ditt löfte;

"En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare, som skola härska med rättvisa. Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land." Jes. 32:1-2.

Vad har Gud för plan och arbete under denna den första döden? "...dessa Herrens ögon, som överfara hela jorden." Sak 4:10, för att se till sina utvalda. Guds metod är att välja ut. Ut bland jordens alla miljoner, utväljer Gud ett folk, Apg. 15:14. Människan väljer inte att komma till Gud, Joh. 15:16, ty hon ser inte och vet inte vart hon går, ty mörker är över djupet av hennes hjärta. Så utvalde Gud Abraham, Mose, David och; "... Denne är min Son, den utvalde; hören honom."Luk. 9:35. Men Jesus är inte den siste av Guds utvalda. "...han är begynnelsen, den förstfödde ifrån de döda..." Kol. 1:18. Därefter har Gud; "...utvalt oss i honom till att vara heliga och ostraffliga inför sig." Ef. 1:4. Guds arbete nu, är inte att frälsa så många som möjligt, innan det för evigt är för sent. Hyser vi en sådan tro om vår himmelske Fader, då har vi en väldigt, väldigt liten Gud.

"Lyften upp edra ögon mot höjden och sen: vem har skapat allt detta? Det har han som för härskaran däruppe fram i räknade hopar; han nämner dem alla vid namn. Så stor är hans makt, så väldig hans kraft, att icke en enda utebliver." Jes. 40:26. Så skall det komma en dag då icke någon av alla de miljarder människor som genom Adam har dött, …. att icke en enda utebliver, ty Guds Ord säger; ”…. såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande.” 1Kor. 15:22.

 Vem har intresse av att förstå dessa ting, som handlar om död?  Ett litet barn som sitter i sandlådan och leker, är fullt upptagen med sitt eget verk och har inget intresse av och kan ej heller förstå sin fars arbete och planer. Så är det även i det andliga. Därför säjer Aposteln; "Men om någon är sådan, att han ännu måste leva av mjölk, då är han oskicklig att förstå en undervisning om rättfärdighet, han är ju ännu ett barn." Hebr. 5:13. Men en vuxen son är säkert intresserad av att förstå sin fars arbete och planer.  Därför säjer Aposteln vidare; "Låtom oss lämna bakom oss de första grunderna av läran om Kristus och gå framåt mot det som hör till fullkomningen..." Hebr. 6:1. "Visdom tala vi dock bland dem som äro fullmogna, men en visdom som icke tillhör denna tidsålder..." 1 Kor. 2:6. Du kanske undrar vad detta ämne har med en "undervisning om rättfärdighet" att göra? När vi talar om rättfärdighet så tänker nog de flesta av oss på att; "vi har blivit rättfärdiggjorda genom tron på Jesus Kristus", Rom. 5:1. Denna "rättfärdighet" hör till "...de första grunderna...". När Aposteln talar om "...att förstå en undervisning om rättfärdighet...", då syftar han på något annat. Han syftar på, .....att förstå att Gud är rättfärdig i sina domar, i sitt handlande och i sin väg att nå sitt mål; människan i Guds avbild. Här är vi verkligen inne på djupa frågor. Här kommer vi in på sådana frågor som både Guds barn och världens barn kämpar med. Hur kan en god Gud, en allsmäktig Gud tillåta så mycket oskyldigt lidande i världen? Säkert är det många som brottas med dessa frågor. Frågan och tvivlet berör Gud, hans handlande och ansvar för sin skapelse, människan. Lidandet och nöden i världen kan inte vara en enskild fråga utan måste vara en del av eller vägen till något mycket stort.

Denna fråga ingår i, .... den första döden, och den ingår i frågan om Guds rättfärdighet i sitt handlande med sin skapelse. För att vi ska förstå något av vad denna "undervisning om rättfärdighet" innebär, så låt oss läsa ett underbart ord i 1 Mos. 18:23-25,

"Och Abraham trädde närmare och sade: Vill du då förgöra den rättfärdige tillika med den ogudaktige? Kanhända finnes femtio rättfärdiga i staden; vill du då förgöra den och icke skona orten för de femtio rättfärdigas skull som finnas där? Bort det, att du skulle så göra och döda den rättfärdige tillika med den ogudaktige, så att det skulle gå den rättfärdige likasom den ogudaktige; bort det ifrån dig! Skulle han som är hela jordens domare icke göra, vad rätt är?"

Abraham kunde lika väl ha frågat; "Skulle han som är hela jordens domare icke göra, vad rättfärdigt är?" Det har samma betydelse. Abrahams frågor var väl grundade. Märk att Herren hade inte sagt att den rättfärdige Lot och hans hus skulle fördärvas tillika med Sodom, men Abraham ville förvissa sej om att så ej skulle ske. Se hur nådefullt Herren svarar på Abrahams dristiga frågor. v. 23-33. Så, genom Abrahams frågor till Herren förstår vi vad David menar när han säjer; "...och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa." Ps 9:9, och Paulus understryker detta i sitt tal till Atenarna; "Ty han har fastställt en dag, då han skall döma världen med rättfärdighet…….." Apg. 17:31.                                                      Det handlar om att förstå Guds handlande med sin skapelse och tro att detta Guds handlande är rättfärdigt, även om vi inte nu kan förstå allt som sker. Döden är ett lidande och i detta vårt lidandes mörker, får vi blicka upp till vår himmelske Fader och förtrösta på att han har ett slutmål för människan, som är så högt och härligt, att då skall vi till slut också få och kunna säja;

"….. och se, det är mycket gott.” 1Mos 1:31. Paulus visste om detta när han skrev; ”Ty jag håller före, att denna tidens lidanden intet betyda i jämförelse med den härlighet, som kommer att uppenbaras på oss.” Rom. 8:18.

Frågan är så djup och stor, så att jag tror att vi jordebundna varelser endast kan förstå en liten del därav. Det viktigaste för oss nu är nog inte att kunna förstå alltings varför, men istället kunna förtrösta på att Gud har en mening med allt som sker mellan det förlorade paradiset, 1Mos 3:22-24 och det nya paradiset. Upp. 22:1-5. Längtar vi över ljus över dessa svåra frågor så är det viktigt för oss att först förstå vissa grunder. Vi kallar denna tillvaro för "liv" och förväntar oss därför allt som hör till liv. När så sorg, lidande och död gör sig påmint blir vi fruktansvärt besvikna och nedtryckta. Kan vi se och förstå att denna tillvaro är i verkligheten den första döden, "dödsskuggans dal", då får vi en helt annan syn på allt som sker i denna mörka värld. Har vi kommit till denna insikt, då blir förväntningarna på detta "liv" inte så höga och när motgångarna kommer blir besvikelsen och sorgen inte så djup, ty vi förväntar oss då inte ett Edens lustgård, när vi förstår att vi befinner oss i döden utanför, 1Mos. 3:23-24.

I Jes. 9:1 står det; "Dock natt skall icke förbliva, där nu ångest råder..."

Kommer du in i missmod, ångest och depression, så förvånas inte längre däröver och se det inte heller som onaturligt. Det vore istället mer onaturligt att vara tillfreds med denna tillvaro som Guds Ord kallar mörker och död. Men det skall komma en dag då Gud skall göra vår glädje stor, Jes. 9:2-3.

Paulus skriver om "...detta dödliga..." 1Kor 15:53. Nu tror jag att du förstår att denna tillvaro vi nu är i, är den första döden. Om oss alla som har blivit födda in i denna död, står det;

"Vi veta ju, att ännu i denna stund hela skapelsen samfällt suckar och våndas. Och icke den allenast; också vi själva, som hava fått Anden såsom förstlingsgåva, också vi sucka inom oss och bida efter barnaskapet, vår kropps förlossning." Rom 8:22-23.

Guds väg, skapelseväg, till liv, går genom död. Idag kan vi inte förstå varför det måste vara så, men när du får se den vackraste blomman då tänker du inte på att den först har gått genom döden i jorden;

"...Det frö du sår, det får ju icke liv, om det icke först har dött."  1 Kor.15:36. Människan måste sänkas till den lägsta nivån, det skedde genom syndafallet, där "sådde" Gud "fröet" människan i jorden, och hon dog där. för att till slut, en dag, komma till den högsta nivån; "...vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet...". 1Kor. 15:43, "Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi ock bära den himmelskas gestalt." 1Kor. 15:43,49.

Käre läsare, kan du i djupet av din ande förnimma något av hur ofattbart stort detta löfte är? Dem om vilka Jesus sade; "….. saliga ären I som nu gråten..." de förstår och upplever att denna tillvaro är "i ringhet." Inte alla kan förstå detta, men det är därför som Paulus säjer; "...vår förnedringskropp," Fil. 3:21, därför; "...sucka vi inom oss och bida efter barnaskapet, vår kropps förlossning." Rom. 8:23, det är löftet om att få, "...uppstå i härlighet."

 "Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet. Och Gud sade: Varde ljus; och det vart ljus. Och Gud såg, att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret."

Såsom det var för jorden, så är det för människan. När vi blickar ut över denna sargade värld idag, så förstår vi att en överväldigande majoritet av människosläktet lever med "mörker över djupet" av sina hjärtan. Det var när Gud sade sitt; "varde ljus", som jorden fick liv. Det är när Gud säjer sitt; "varde ljus" i en människas hjärta, i en människas ande, som hon får liv, oförgängligt liv.

"Ty den Gud, som sade: Ljus skall lysa fram ur mörkret, han är den som har låtit ljus gå upp i våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall kunna sprida sitt sken." 2Kor. 4:6.

 Är det inte därför som sångaren i det gamla förbundet beder;

"Sänd ditt ljus och din sanning; må de leda mig, må de föra mig till ditt heliga berg och till dina boningar, så att jag får gå in till Guds altare, till Gud som är min glädje och fröjd, och tacka dig på harpa, Gud, min Gud. Varför är du så bedrövad min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud."  Ps. 43:3-5. 

 

Gå til innlegget

"Dödsrikets portar"

Publisert 18 dager siden - 307 visninger

Jesus sade till Petrus, ”…. och på denna klippa skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skola icke bliva henne övermäktiga.” Matt. 16:18

 Har vi förstått vilket oerhört stort och allomfattande löfte det är som Jesus i detta ord sade till Petrus om församlingen? Nej, det har vi inte, ty de kristna traditionslärorna har förmörkat vår andliga syn så att vi inte ser den ofattbara storheten i Guds frälsningsplan genom Jesus Kristus. Den organiserade kristna församlingen tror och förkunnar, att såsom människan är (Guds barn eller världens barn) när hon lämnar detta jordelivet, så är det fixerat för evigheten. Guds barn i en evig salighet i Abrahams sköte, världens barn i en evig pina såsom den rike mannen i Jesu liknelse i Luk. 16:19-31. Detta är en mycket, mycket naiv och obiblisk lära. Den är på samma nivå som om en 3-årig son säger sig förstå sin pappas nobelpris i medicin, kemi eller fysik.  

 Paulus förstod detta när han sade, ”Ja, åt mig, den ringaste bland alla heliga, blev den nåden given att för hedningarna förkunna evangelium om Kristi outrannsakliga rikedom.” Ef. 3:8.

Guds frälsningsplan i Jesus Kristus är så stor att den för oss jordebundna varelser är outrannsaklig. Astronomer använder enorma instrument för att utforska universum, men likväl är det ingen som kan utforska universums ofattbara storhet. Här, på jorden, som är att likna vid ett gruskorn i universum, sitter människor, som i Guds ögon endast är att likna vid stoft, Ps. 103:14, och förkunnar att Kristi försoningsverk är begränsat till tid och rum. Dödsrikets portar skall stängas och dem som likt den rike mannen i Luk. 16:23 befinner sig innanför dessa portar, skall där pinas i all evighet. Så har ”stoftet” på jorden utrannsakat det som Paulus säger är outrannsakligt. Rom.11:33.

Så har kyrkan gjort detsamma som den gammaltestamentliga församlingen gjorde på Jesu tid, gjort Guds Ord om intet genom sina traditioners läror, Matt. 15:6-9.

Men det skall komma en dag då vi likt Job måste bekänna; ”Vem var då jag, som i oförstånd gav vishet namn av mörker? Jag ordade ju om vad jag icke begrep, om det som var mig för underbart och det jag ej kunde förstå.” Job 42:3. Så skall vi en dag även nödgas bekänna och ångra att vi har förminskat och förmörkat Kristi outrannsakliga försoningsverk på korset till att endast komma en minoritet av mänskligheten till godo. ”Därför tager jag det tillbaka och ångrar mig i stoft och aska.” 42:6.

Jesu ord till Petrus är långt, långt mer underbara än de läror vi har blivit undervisade i vår andliga ”kindergarten”.

”…. och på denna klippa skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skola icke bliva henne (den) övermäktiga.”

(I den svenska övers. står det ”henne” men i den norska övers. står det ”den”. Kristi församling är inte feminin utan maskulin, ty den är Kristi kropp. Därför är det den norska övers. som här är rätt)

När Jesus sade dessa ord till Petrus så var det inget nytt löfte, det var en påminnelse om ett löfte som Herren hade givit till Abraham ca. 1800 år före Kristus.

Om vi förstår innebörden i 1Kor.15:46, "Men icke det andliga är det första, utan det naturliga; sedan kommer det andliga", så förstår vi även att Guds löfte till Abraham, är det samma i det naturliga, som Jesu löfte till församlingen i det andliga.

Först Abrahams säd i det naturliga; ”Och han förde honom ut och sade: Skåda upp till himmelen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem. Och han sade till honom: Så skall din säd bliva.” 1Mos.15:5. Sedan; "Se, här äro jag och barnen, som Gud har givit mig", Hebr 2:13, i det andliga.

Först seger över "fiendens portar" i det naturliga, sedan seger över "fiendens portar" i det andliga.

"Och Herrens ängel ropade för andra gången till Abraham från himmelen och sade; `Jag svär vid mig själv, säger Herren; Eftersom du har gjort detta och icke undanhållit mig din ende son, därför skall jag rikligen välsigna dig och göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen och såsom sanden på havets strand; och din säd skall intaga sina fienders portar." 1Mos 22:15-17.

"Detta är Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, släkttavla." Matt 1:1. Israel, under konung David, intog Israels fienders portar, icke en gång led de nederlag. Hade fienden tagit fångar, så befriades de genom David och hans män; "Ingen saknades, varken liten eller stor, ingens son och ingens dotter..." 1Sam. 30:19. Så befriade David dem, förebildligt, ut ur "dödsriket". Kan du nu se mer av hur stort och underbart löftet är? Gud sade ju till Abraham;

"....... Eftersom du har gjort detta och icke undanhållit mig din ende son, därför ........ din säd skall intaga sina fienders portar."

Gud är trofast sitt löfte till Abraham. Ända in i vår tid har Abrahams, Isaks och Jakobs säd varit de folk på jorden, som har intagit sina fienders portar, (besegrat sina fiender) Av Jakobs säd (söner) är Efraim och Manasse de två främsta, det är Storbritannien och USA. Det var tack vare dessa två brodersnationer som många länder blev befriade från nazismens välde under 2:a världskriget.

Såsom Abrahams säd i det naturliga, fick intaga sina fienders portar, därför att Abraham ej hade undanhållit sin ende son, så skall Jesu Kristi säd, församlingen, i det andliga, intaga sina fienders portar, därför att Gud ej har undanhållit sin ende son, utan utgivit honom till ett offer för världens synder;  "Därigenom har Guds kärlek blivit uppenbarad bland oss, att Gud har sänt sin enfödde son i världen, för att vi skola leva genom honom." 1 Joh 4:9.  

 Såsom David intog alla Israels fienders portar, (besegrade sina fiender), så skall Kristus, Kristi kropp fullbordad, intaga fiendens portar. Ingen fiendeport "skall kunna stå den emot."

"Ty han måste regera till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter. Sist bland hans fiender bliver ock döden berövad all sin makt..." 1Kor. 15:25-26.

Käre läsare, kan du nu se, att när döden har blivit berövad all sin makt, då har även dödsrikets portar fallit och de som där höllos i fångenskap blivit befriade,  ty såsom Herren gav sitt löfte till Abraham, ”….. och din säd skall intaga sina fienders portar.” så har Jesus givit sitt löfte till församlingen, som är hans kropp;

Såsom Abrahams naturliga säd har blivit välsignade genom Abrahams utgivande av sin ende son, Isak, så har och skall Jesu Kristi andliga säd blivit, och skall än mer bliva, välsignade därför att Gud icke har undanhållit sin ende son, Jesus.

 Därför att Jesu löfte står kvar, skall det komma en dag när Jesu profetia om sin församling går i uppfyllelse. Vilken underbar dag det skall bli!

"..... och dödsrikets portar skola icke kunna stå den (församlingen) emot", ….. ”till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter.”

 

Gå til innlegget

Den första och den sista Reformationen

Publisert 28 dager siden - 152 visninger

Den första Reformationens tid är förbi, nu är den sista reformationens tid.

Reformation betyder; ”att återge något dess ursprungliga form eller betydelse.” Den första reformationen hade sin begynnelse under 1300-talet, med John Wyclif, som har kallats ”reformationens  morgonstjärna”, och den pågick långt in på 1500-talet, där 1517 anses vara en milstolpe med Martin Luthers 95 teser, uppspikade på en  kyrkport i den tyska staden Wittenberg. Reformationen var ingenting som bara råkade hända, den var Guds verk. Den var förutsagd genom profeten Hosea, ca 700 år före Kristus och den var given av Gud till de förlorade fåren av Israels hus, som efter Jesu försoningsverk på korset, begynte att bli återfunna.  

”Ja, i sin nöd skola de söka mig: Kommen, låtom oss vända om till Herren. Ty han har sargat oss, han skall ock hela oss. Han har slagit oss, han skall och förbinda oss. Han skall om två dagar åter göra oss helbrägda; ja, på tredje dagen skall han låta oss stå upp, så att vi få leva inför honom. Hos. 6:1-2.

”Ty han har sargat oss, ….”. Det syftar på när Herren förkastade hela Israels hus med början ca. år 732 och slutgiltigt, år 720 före Kristus, beskrivet i 2 Kon. 17:1-23.

Reformationen var en frigörelseprocess från den katolska kyrkan och dess antikristliga välde. Historiker har beräknat att under de mörka århundradena 50 – 60 miljoner kristna fick ge sina liv, (förutsagt i Upp. 13:7) pga. sitt trohet mot Jesus Kristus och sin vägran att ta vilddjurets märke och underordna sej denna onda makt.

De mörka århundradena då vilddjuret förde krig mot de heliga är förutsagt av Johannes i Upp. 13:5. Uppenbarelseboken är framställd i andligt symbolspråk, så är även ”fyrtiotvå månader”, i vers 5, ett symboliskt tal. 42 månader är 1260 dagar och var dag symboliserar ett år. Den fruktansvärda tid under vilken vilddjuret förde krig mot de heliga pågick med andra ord under 1260 år.

(Vilddjurets märke, Upp. 13:16, är inget yttre synligt märke, det är ett symboliskt märke som betecknar vilken ande människan har, i detta fallet vilddjurets ande)

Den onda makten som förde krig mot de heliga och övervann dem är förebildad i bl.a. Dan.2:33; ”….. dess fötter delvis av järn och delvis av lera.” Och i Dan.2:40 beskrivs denna makts onda gärningar;

”Ett fjärde rike skall ock uppstå och vara starkt såsom järn, ty järnet krossar och sönderslår ju allt; och såsom järnet förstör allt annat, så skall ock detta krossa och förstöra.”

Så blev miljoner och åter miljoner kristna ”krossade” under fötterna av denna förskräckliga makt, som var det romerska riket, först i form av den hedniska romarmakten, därefter, när denna fallit, av den religiösa romarmakten under påvedömet.

Detta är den fruktansvärt mörka tid fram till och under den tid som reformationen pågick. Såsom den rättfärdige Abels blod ropade till Herren från jorden, 1Mos.4:10, så ropar nu alla dessa martyrers blod till Herren;

”Huru länge, du helige och sannfärdige Herre, skall du dröja att hålla dom och att utkräva vårt blod av jordens inbyggare?” Upp.6:10

Dessa rop skall Herren snart bönhöra, det skall ske när Daniels profetia gå i uppfyllelse; ”…. en sten blev lösriven, dock icke genom människohänder, och den träffade bildstoden på fötterna som voro av järn och lera och krossade dem. ……………….. så att man icke mer kunde finna något spår därav.” Dan.2:34-35.

Innan denna onda makt, som bildstoden symboliserar, blir krossad, så skulle den bli, ”likasom sårat till döds, men dess dödssår blev läkt.” Upp.13:3. Jag kan ha fel, men jag tror att detta dödssår fick ”vilddjuret” av Andens svärd, genom reformatorernas mun; ”Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd ……..” Hebr.4:12.

Det var Guds Ord i reformatorernas mun som befriade Guds folk, (Israels 10 ”förlorade” stammar) ifrån det onda fjärde riket, som var romarriket under påvedömet, (som även är detsamma som det fjärde vilddjuret i Dan.7:7). Den reformationen har varit till välsignelse för Guds folk i århundraden, men ju längre bort ifrån reformationen och dess välsignelse Guds folk har kommit, desto mer har den välsignelsen avtagit, i takt med avfallet (frafallet) inom den protestantiska kristenheten, till att i vår tid vara så gott som endast en historisk händelse att fira 500-års jubileum för. Många andliga ledare inom den protestantiska kristenheten idag, aktar sej inte längre värdiga den befrielse ifrån mörkrets välde, som flera av reformatorerna med sina liv fick betala priset för.

I den första reformationen var det Andens svärd, som åtskiljde liv ifrån död, sant ifrån falskt, rent ifrån orent, ljus ifrån mörker. Det åtskiljandet håller idag på att raderas ut genom ekumenikens villfarelse, där många protestantiska ledare vänder sina blickar mot Rom och allt fler konverterar (återgår) till den ”kyrka” som många av reformatorerna fick sona med sina liv för att de uttalade Guds Ord emot denna skökokyrka som Guds Ord nämner vid namn med orden; ”Det stora Babylon, hon som är moder till skökorna och till styggelserna på jorden.” Upp.17:5.

Detta är inget annat än förakt för Guds nådesgärningar genom reformationen, det är att se sej tillbaka till det som Gud en gång har befriat sitt folk ifrån. Det är även  en skamlig ringaktning av alla de miljoner kristna som blev martyrer under denna falska kyrkas välde. Över de andliga ledare som idag så vilseleder Guds folk, ljuder Jesu ord; ”Ve världen för förförelsers skull! Förförelser måste ju komma; men ve den människa, genom vilken förförelsen kommer.” Matt.18:7.

Den första reformationen har nu mist sin kraft och välsignelse pga. det andliga avfallet (frafall) inom den protestantiska kristenheten. Så för de Kristustroende själar idag, som likt Esra i det Gamla förbundet, (Esra 9:3) lider av det andliga avfallet inom kristenheten, återstår det ännu en sista reformation innan Jesu återkomst. Den första reformationen var de troendes befrielse ifrån, ”den stora skökan,” Upp.17:1, den sista reformationen är de troendes befrielse ifrån hennes andliga döttrar, Upp.17:5, som är all organisationskristendom inom protestantismen.

Den befrielsen sker när den enskilde troende hör Herrens kallelse i Upp.18:4 och lyder den; ”Och jag hörde en annan röst från himmelen säga: Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.”

Den första reformationen kunde ske därför att Gud, genom den Helige Ande, talade sitt levande Ord in i Jesustroende människors hjärtan.

Den sista reformationen sker på samma sätt och den pågår här och nu, men i det tysta. (Förebildad redan i 1 Kon. 6:7) Den sista reformationen är också den ett åtskiljande; liv ifrån död, det sanna ifrån det falska, det rena ifrån det orena, ljus ifrån mörker. Den sista tysta reformationen är när den enskilde troende hör Jesu kallelse, tror på den och lyder den. När Jesus var på jorden i människogestalt, så uttalade han mycket tydliga varningsord till dem som trodde på honom, att när de fick se styggelsen som åstadkommer förödelse, Matt. 24:15-16, så skulle de fly bort till bergen, för att rädda sina liv undan den dom som Herren skulle sända över det avfallna (frafallna) Jerusalem, en dom som gick i uppfyllelse år 70.

På samma vis är det idag, Jesus har uttalat mycket tydliga varningsord till sitt folk, att draga ut ifrån det ”andliga” system som vi i vårt andliga oförstånd kallar ”församlingen”, men som i verkligheten är  ”andliga” döttrar till; ”Det stora Babylon, hon som är moder till skökorna och till styggelserna på jorden.” Upp. 17:5.    

Jesus hade förutsagt Jerusalems ödeläggelse och han hade tydligt varnat dem som trodde på honom, att de skulle fly för att inte få del av domen över Jerusalem. Så har Jesus även förutsagt domen över det ”andliga” Babylon i vår tid och tydligt varnat sitt folk med orden; ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.” Upp. 18:4.

Den sista reformationen pågår nu och den är när den enskilde troende lyssnar till Jesu röst och följer hans kallelse att lida smälek med honom utanför lägret, Hebr. 13:13, det är utanför all organisations – kristendom. Idag är det åter, som det var i slutet av lagens tidsålder, Jesus var utanför den etablerade församlingen och den sanna församlingen bestod av den lilla hjord som lyssnade till hans röst.

”Se, jag står för dörren och klappar; om någon lyssnar till min röst och upplåter dörren, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” Upp. 3:20

"Den som har öra, han höre, vad Anden säger till församlingarna."

 

Gå til innlegget

De förlorade fåren. (sauer)

Publisert rundt 2 måneder siden - 96 visninger

Jesus sade till sina lärjungar; ".... gå hellre till de förlorade fåren av Israels hus." Matt. 10:6. (Israels hus, det är Israels tio stammar) Jesus visste det som dagens kristna menighet har förlorat ur sikte, ..... att de tio förlorade stammarna skulle bli återfunna.

Om de förlorade fåren av Israels hus, var viktigt för Jesus, borde det inte vara det för den kristna menigheten också?

Här följer några tänkvärda ord av en okänd författare.

                        "Where is Israel?"

"Men don´t believe in the Bible now, as they really ought to do.

They have locked the door on the "chosen race" and won´t let "my nation" through. There isn´t a print of Israels foot or a dart from Joseph´s bow To be found on earth or in air today, for "the church" has voted it so.

But who owns "the gates" of the world today? Who is it rules the waves? Who dwells alone in the "appointed place", while the enemy hates and raves? Who stands today in the thick of the fight, oppresion and sin to quell? If it isn´t the host of the living God, won´t somebody rise and tell?

Who sends Gods Word around the world, to prepare the path for our Savior´s feet? Who frees the captives and plants the rose, who is reigning from David´s seat? So Israel is voted not to be, of course this is untrue For who is doing the kind of work, Israel alone can do?

We´re told the church takes Israel´s place; but the Bible plainly says A kingdom of stone that´s cut out for His own, shall stand till the end of days Who owns and carries the flags that wave, to the earth´s remotest bounds? If Israel by  unanimous vote, is nowhere to be found?

Won´t somebody step to the front, forthwith and make his bow and show Where the cief of the nations is today? We very much want to know For Israel is blindly voted out, and Israel tis said is gone

But the Anglo Saxons would like to know, who carries God´s business on."

 

 

 

 

Gå til innlegget

Jesu minsta bröder. Vilka är det?

Publisert 3 måneder siden - 219 visninger

I Matt. 25:31-46 talar Jesus om domen över folken. Domen gäller ett enda spörsmål; Hur folken har behandlat Jesu minsta bröder, och därmed Jesus själv.

”Men när Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och inför honom skola församlas alla folk, och han skall skilja dem ifrån varandra, såsom en herde (gjeter) skiljer fåren ifrån getterna.”

Jesu ”härlighets tron”, är hans fader Davids tron. Vilken mäktig och märklig händelse detta skall bli. I denna skiljedom är det inte enskilda människor som skall bli dömda, (skiljda) här är det hela folk (nationer) som skall bli åtskiljda. Mycket stora nationer skall stå där, och många små nationer, alla skall de komma, vare sig de vill det eller inte, inför Jesu härlighets tron. Jesus delar in alla världens nationer i två grupper, två sorter. Fårnationer (Sauene) och getnationer. Och nu står de där inför Konungarnas Konung och frågan gäller ett enda spörsmål. Vad har ni gjort/inte gjort, mot dessa mina minsta bröder?

För två tusen år sedan så var det Jesus som stod inför denna världens domstol med Pontius Pilatus som domare, men det var Jesu eget folk som hade överlämnat honom till dom, därför sade Jesus, ”Därför har den större synd, som har överlämnat mig åt dig.”

Här är det omvända roller, här är det Jesus som sitter på domarsätet och världen som skall dömas, dömas efter hur de har behandlat Jesu minsta bröder. Vilka är Jesu minsta bröder? Du tycker kanske att svaret på detta är så självklart att det inte behöver talas om. Men så är det inte. Som så många andra Bibliska sanningar, så har även denna sanning gått förlorad för en stor del av den kristna menigheten. Om vi förstår, att under den långa tid som förflutit sedan Jesus och apostlarnas undervisning, så har den sunda läran blivit uppblandad med många människoläror. Paulus varnade tydligt för att det skulle komma, ”en tid, då de skola vända sina öron från sanningen och i stället vända sig till fabler.” (myter). Den tiden är här nu och har varit här länge. Problemet är att vi har inte sett eller förstått att dessa ”myter” är mitt i den kristna menigheten och accepterade såsom Guds sanna ord. En av dessa läror är att Jesu minsta bröder i Matt. 25, är judarna, vilket inte är en Biblisk lära.

När Jesus stod inför Pontus Pilatus så var det judarna, inte Pilatus, som ville ha honom dömd och korsfäst. Det var Jesu bröder efter köttet som dömde honom, det var köttets strid mot anden. Judarna hade samma hat mot Jesus som Josefs bröder hade haft mot Josef många hundra år tidigare. Det var först sedan Josef hade ”uppenbarat” sej för sina bröder i Egypten, som de ångrade sin synd och blev då även andliga bröder till Josef. Det blir först sedan Jesus har återkommit, ”Se, han kommer med skyarna, och allas ögon skola se honom, ja , ock deras som hava stungit honom; ….”, som Judafolket kommer att ångra och sörja över sin synd. Först då kan de bli Jesu verkliga bröder, Jesu andliga bröder. ”Köttet” räknas inte längre, läs vad Paulus säger i 2Kor. 5:16.

Det blir först när Judafolket, genom tro, har dött från den gamla naturen, med Jesus på korset och genom dopet i Jesu Namn, har uppstått med Jesus, som de kan bli Jesu bröder. Detta sker inte förrän Jesus kommer åter.

Aposteln förklarar vilka som är Jesu bröder, ”Han som helgar och de som bliva helgade hava nämligen alla en och samme Fader. För den skull blyges han icke för att kalla dem bröder.” Hebr. 2:11.

Det är inte det folket som har förkastat Jesus, utan det folk som tror på och har tagit emot Jesus i sina hjärtan som blir helgade och som är Jesu bröder, (syskon).  I Matt. 12:46-50, förklarar Jesus tydligt vilka som är hans bröder. Jesu moder och hans bröder kom och ville tala med honom, men märk väl, Jesus erkände dem inte som sina verkliga bröder. ”Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder? Och han räkte ut handen mot sina lärjungar och sade: Se, här är min moder, och här äro mina bröder! Ty var och en som gör min himmelske Faders vilja, den är min broder och min syster och min moder.”

Vem är det som gör Faderns vilja? Det är var och en som tror och tar emot Jesus i sina hjärtan. ”Jesus svarade och sade till dem: Detta är Guds gärning, att I tron på den han har sänt.” Så, om du gör Guds gärning, tror på den han har sänt, Jesus, då är det du som är Jesu broder, syster och moder!

Varför kallar Jesus dem, ”…. mina minsta bröder”?  Paulus ger oss svaret på det, när han säger att det som i världen var svagt, det som var ringa och föraktat, ja, det som ingenting var, det utvalde Gud. 1Kor. 1:26-28.

Jesus sade, ”Vadhelst I haven gjort (eller icke gjort) mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort (eller icke gjort) mot mig.” Så ett med dessa minsta bröder är Jesus att han räknar allt vad folken har gjort mot dem som tror på honom, det har dom gjort mot Jesus själv. Så vilka är det som är så ett med Jesus? Är det Jesu bröder efter köttet, Juda stam, eller är det Jesu bröder, födda av Anden, som är så ett med Jesus? ”Det som är fött av kött, det är kött; och det som är fött av Anden, det är ande.”

Så när Jesus kommer åter, då skall han skilja folken ifrån varandra, icke på grund av hur de har behandlat Jesu bröder efter köttet, utan på grund av hur de har behandlat alla dem som genom tron på honom, har blivit ett med Jesus, har blivit, ”…. en kropp och en Ande,” med Jesus och med alla dem som tror på honom. Det är Jesu verkliga bröder. Så skall folken skiljas från varandra, efter hur de har behandlat Jesu minsta bröder.

”Och den som giver en av dessa små allenast en bägare friskt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge --- sannerligen säger jag eder: Han skall ingalunda gå miste om sin lön.” Matt. 10:42.

 

Gå til innlegget

Lesetips

Les flere

Siste innlegg

Les flere

Siste kommentarer

Petter Kvinlaug kommenterte på
Det er ikke morsomt lenger.
4 minutter siden / 7609 visninger
Petter Kvinlaug kommenterte på
Toget er allerede gått
22 minutter siden / 1536 visninger
Tor Næss kommenterte på
Det er ikke morsomt lenger.
28 minutter siden / 7609 visninger
Hans Petter Nenseth kommenterte på
Det er ikke morsomt lenger.
28 minutter siden / 7609 visninger
Tor Egil Hansen kommenterte på
Shame Day (Homofilisme I)
29 minutter siden / 499 visninger
Tor Næss kommenterte på
Det er ikke morsomt lenger.
39 minutter siden / 7609 visninger
Are Hegrand kommenterte på
Det er ikke morsomt lenger.
41 minutter siden / 7609 visninger
Tor Næss kommenterte på
Det er ikke morsomt lenger.
44 minutter siden / 7609 visninger
Petter Kvinlaug kommenterte på
Toget er allerede gått
rundt 1 time siden / 1536 visninger
Daniel Krussand kommenterte på
Makeleg barnetru
rundt 1 time siden / 2443 visninger
Pål Georg Nyhagen kommenterte på
Shame Day (Homofilisme I)
rundt 1 time siden / 499 visninger
Tor Egil Hansen kommenterte på
Shame Day (Homofilisme I)
rundt 1 time siden / 499 visninger
Les flere