Anders Ekström

Alder:
  RSS

Om Anders

Følgere

Belsassars festmåltid

Publisert 20 dager siden - 117 visninger

Vad har Belsassars festmåltid gemensamt med vår tids kristna församling/menighet?

Aposteln Paulus skrev att allt vad som fordom var skrivet (i det Gamla Testamentet) var skrivet oss till undervisning, oss som har tidernas ände inpå oss. Rom.15:4, 1Kor.10:11.

Belsassars festmåltid, beskriven i Dan. kap. 5, var därför ingen enskild händelse, som inte angår den kristna församlingen i vår tid, den är i högsta grad till lärdom och varning för den kristna församlingen idag. 

Belsassars festmåltid blev hans sista fest och hans sista dag i livet och den blev slutet för det mäktiga babyloniska riket. Vad var det som blev Belsassars fall? Konung Belsassar hade all rätt att ha en världslig fest med sina 1000 stormän, men under denna fest gjorde han något som är en styggelse för Gud, han blandade det världsliga med det heliga. I sin världsliga fest blandade han in de heliga kärlen från Guds hus, därmed förhävde han sig mot himmelens Herre och det hade han inte rätt till. Det blev hans fall. Vad kan detta lära oss i dag?

Belsassar var Babylons sista konung, efter honom upphörde detta mäktiga rike. Det babyloniska riket är nu historia, men vi bedrar oss själva om vi tror att Babylons ande/sinne också är historia. Det babyloniska sinnet är ännu verksamt i världen, såväl inom den politiska som i den religiösa/kristna världen. Det är därför som Herren uppenbarade för Johannes denna hemlighet,

”Och på hennes panna var skrivet ett namn med hemlig betydelse: ´Det stora Babylon, hon som är moder till skökorna och styggelserna på jorden.” Upp. 17:5.

Belsassars styggelse, att blanda det världsliga med det heliga, är med oss ännu i dag. I Belsassars världsliga fest, blandade han in de heliga kärlen från Guds hus. Kärlen i Guds hus i det Gamla Förbundet förebildar dem på Jesus troende i det Nya Förbundet, se 2Tim. 2:20-21. Såsom Guds kärl blev ohelgade på Belsassars fest, så blir de nu ohelgade i den moderna kristna församlingens verksamhet som mer och mer liknar Belsassars festmåltid, blandning av det heliga med det världsliga.  

På den vitmenade väggen framför Belsassar lät Gud skriva domen över honom och hans rike; ”Mene mene tekel u-farsin.” Daniel uttydde texten för honom; ”Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort en ände på det, du är vägd på en våg och befunnen för lätt, ditt rike har blivit styckat och givet åt meder och perser.”

Detta var Guds domsord över det babyloniska riket och dess konung.

Men, ….. som vi ser i Uppenbarelseboken kap. 17 – 18 – 19, så är Babylon kvar i världen intill den allra sista tiden.

Belsassar blandade in Guds heliga kärl i sin världsliga sammankomst. I dag är det tvärt om, Guds folk (de heliga kärlen) blandar in det världsliga i sina heliga sammankomster. Därför är Guds dom över vår tids församling uttryckt i brevet till Laodicea. Upp. 3:14-22. Men det är inte endast domsord, det är även Guds kärlek bakom domsorden;

”Alla som jag älskar, dem tuktar och agar jag. Så gör nu bättring med all flit.”

Domen över Belsassars Babylon gäller även vår tids Babylon. Gud har räknat vår tids Babylons dagar och änden på det är nu nära. Guds finger kommer inte att skriva domsorden, Mene mene tekel u-farsin, på vår tids Babylons vitmenade vägg. Domen är redan skriven över vår tids religiösa Babylon, Upp. 18:1-3. Därför, den som har öra, han höre Jesu kallelse och varning till sitt folk;

”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor." Upp. 18:4  

 

Gå til innlegget

Ett nytt tempel i Jerusalem???

Publisert rundt 2 måneder siden - 572 visninger

Planerna och tron på ett nytt tempel i Jerusalem är fel fokus för det Nya Förbundets folk och det är en av vår tids största villfarelser.

Tron på och förberedelserna för ett nytt tempel i Jerusalem, är inte endast en av de största villfarelserna inom den evangelikala kristendomen, det är en styggelsernas STYGGELSE i Guds ögon och det är en direkt ANTIKRISTLIG tro och förberedelse av en byggnad som Jesus satte punkt och slut för när han sade;

”Här skall icke lämnas sten på sten; allt skall bliva nedbrutet.” Matt. 24:2. Det var det SISTA ordet om templet i Jerusalem och den som lägger till att det skall bli ett nytt tempel i Jerusalem, han lägger något främmande till Guds Ord.

Jesus och ej heller någon av apostlarna, har icke med ett ord förutsagt ett återuppbyggt tempel i Jerusalem, ej heller någon av profeterna i det Gamla Testamentet.

När den romerska hären år 70 ödelade Jerusalem och rev ned Herodes tempel, så var det på Guds uppdrag de gjorde det. Skall då människor bygga upp det som Gud har dömt och rivit ner?

Om ett nytt tempel börjar byggas i Jerusalem, då blir det i direkt opposition till det nya tempel som Gud, allt sedan pingstdagen, bygger av levande stenar.  Var viss om att då har det Guds dom över sej från första byggstenen till den sista och det kommer att möta samma öde som Herodes tempel.

Det var i det Gamla Förbundet som Gud lät Salomo bygga ett hus åt sitt namn, 1Kon. 5:5, men, käre läsare, det Gamla Förbundet är över, det är slut, det är borta för all framtid. Så se dej inte tillbaka på det som Gud har tagit bort, …. döda stenar och ”dödens ämbete”.

När Jesus på korset sade; ”Det är fullbordat”, då var ALLT som hörde till det Gamla Förbundet fullbordat, avslutat.

Tempel gjorda med människohänder var avslutat för ALL framtid. Därefter gäller Jesu ord;

Bryten ned detta tempel, så skall jag inom tre dagar låta det uppstå igen.” Joh. 2:19.

Judarna var så fastlåsta vid sitt gamla tempel, byggt med händer, att de anklagade Jesus för dessa ord, Matt. 26:61, skall då vi idag vara lika andligt blinda och inte ta lärdom av deras förstockelse? Skall vi fortfarande tro på ett nytt tempel i Jerusalem, 2000 år efter att Gud har förkastat stentemplet och i stället givit oss ett levande tempel, det templet är Jesus och de troende är levande stenar i detta tempel.

”Veten I icke, att I ären ett Guds tempel och att Guds Ande bor i eder?” 1Kor. 3:16.

”…. och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, ….” 1Petr. 2:5.

Jesus är det enda tempel som Gud i det Nya Förbundet har sanktionerat, låt oss därför förstå att ett planerat tempelbygge i Jerusalem, är i direkt opposition till Guds sanna tempel och att det därmed är under Guds dom redan på planeringsstadiet.

Stefanus fick sona med sitt liv för att han sade sanningens ord till judarna Låt oss lära av denne man, ”…. en man som var full av tro och helig ande, ….”. Han sade;

”Dock, den Högste bor icke i hus, som äro gjorda med händer, ty det är, såsom profeten säger: Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall; vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig, säger Herren, och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad? Min hand har ju gjort allt detta. I hårdnackade, med oomskurna hjärtan och öron, I stån alltid emot den Helige Ande, I likaväl som edra fäder.” Apg. 7:48-51

Efter pingstdagen gäller inte längre någon tillbedjan i ett tempel i Jerusalem, gäller inte längre; "Mästare, se, hurudana stenar och hurudana byggnader!" Mark. 13:1, .... nu gäller det Nya Förbundets ord genom Paulus; "Ni är ...... en Guds byggnad." 1Kor. 3:9 

och Jesu ord;

”…. men den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava.” Joh. 4:23.

 

Gå til innlegget

Två läror, ……. på kollisionskurs.

Publisert rundt 2 måneder siden - 204 visninger

Så som det var i slutet av Lagens tidsålder när Jesus var på jorden, så är det även idag, i slutet av Nådens tidsålder. Det var då, en lära innanför lägret och en lära utanför lägret, och de är på kollisionskurs med varandra, nu som då.(Nådens tidsålder tar snart slut, men, ….. Guds nåd tar aldrig slut, den förbliver evinnerligen!)

Det handlar om att se den andliga verkligheten så som den var på Jesu tid, i slutet av Lagens tidsålder, och att förstå att den förebildar den andliga verkligheten i dag, i slutet av Nådens tidsålder.

Det fanns då den gammaltestamentliga församlingen, (även om det fanns flera grenar av denna, så var det dock en församling i den bemärkelsen att det var människor som styrde, det var inte Gud som var deras överhuvud.) vi kallar den för den etablerade eller organiserade församlingen. Vi kan även benämna den som församlingen innanför lägret, till skillnad från dem som hade,

”…gått ut till honom, Jesus, utanför lägret…”. Hebr. 13:13.

Den var ledd av dem som Jesus anklagar i bl.a. Matt. 23:e kap., de hade sina egna läror som Jesus bestraffar i Matt. 15:1-9, och de tålde inte Jesu undervisning, Mark. 11:18., Joh. 8:45.

 

Det fanns även en skara troende ”utanför lägret”. Den bestod av dem som hade fått nåden att tro och förstå att Jesus var den utlovade Frälsaren, Messias, och som ”lyssnade till hans röst”.  Det var Jesus som var deras andlige herde och det var Jesus som undervisade dem i en lära som var väsensskild ifrån de läror de tidigare hade blivit undervisade i, Matt. 16:12.

”Jesus svarade dem och sade: "Min lära är icke min, utan hans som har sänt mig.” Joh. 7:16. Med de orden är det underförstått att den då etablerade församlingens läror var deras egna läror och icke Guds lära. Deras läror var på kollisionskurs med Faderns lära som Jesus förkunnade.

Så finns det även idag en etablerad, organiserad församling, (även om det finns många grenar av denna, sekter, samfund, kyrkor, så är det dock en församling i den bemärkelsen att det är människoverk och dito styre och inte Kristus som är dess huvud.)  Såsom de är många, så är det även många läror, läror som delar Guds folk i olika läger, läror som skymmer den andliga sikten för Guds folk, så att de inte kan se vilken stor och mäktig Gud vi har.

Undervisningen i den organiserade församlingen är begränsad till de läror som respektive sekt, samfund eller kyrka har fastställt och därmed är Guds ord där bundet.

Så finns det även idag en troende skara utanför den etablerade, organiserade församlingen. Den består av dem som i sin ande har hört Herrens kallelse och gått ut till honom, ”utanför lägret”, Hebr. 13:13, Detta är Herrens allvarliga kallelse till sitt folk idag;

”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.” Upp. 18:4. Dessa som har hört och lytt Jesu kallelse, de är inte längre bundna till den organiserade församlingens läror och undervisning, utan har funnit att Gud är så långt, långt mycket mer väldig i makt, outgrundlig i visdom, obegränsad i kärlek och omätbar i nåd än vad de tidigare har blivit undervisade.

Låt oss inse att genom alla århundraden, efter Jesu och Apostlarnas undervisning, och intill denna dag, så har den rena och sunda apostoliska läran blivit uppblandad med människoläror, exakt så som aposteln Paulus förutsade;

 ”Ty den tid kommer, då de icke längre skola fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig lärare hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen, en tid, då de skola vända sina öron från sanningen och i stället vända sig till fabler.” 2 Tim. 4:3-4. (fabler/legender)

Andlig kollision är därmed oundvikligt.

Må vi därför be Herren att han öppnar våra andliga ögon, så att vi med Psalmisten får skåda undren i Herrens vägar och lära.

Ps. 119:18

 

Gå til innlegget

Vad är, "den andra döden"?

Publisert 2 måneder siden - 185 visninger

Är den ”andra döden” en så total motsägelse mot Kristi Ande och Kristi sinne, så som C.H. Spurgeon förkunnade, eller är den, så som hans delvis samtida, Campbell Morgan förkunnade, en straffdom med upprättelse som slutmål?(C.H. Spurgeon, 1834–1892, kallas i den engelsktalande världen för, ”The prince of preachers”, predikanternas furste. Campbell Morgan, 1863-1945, kallas för, “Man of the Word”, Ordets man)

I ett tidigare inlägg på VD, ”Vad är detta livet”, förklarade jag något om vad den första döden är. Här vill jag försöka förklara något om vad den andra döden är och framför allt, vad den inte är.

Den första döden omnämns först i 1Mos 2:17, "…men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav skall du döden dö." och den "andra döden" talar Jesus om i bl.a.  Matt.18:8-9, men den nämns vid namn först i Uppenbarelseboken, bl.a. Upp.21.8 m.fl. "Men de fega och de otrogna och de som hava gjort vad styggeligt är,och dråpare och otuktiga människor och trollkarlar och avgudadyrkare och alla lögnare skola få sin del i den sjö, som brinner med eld och svavel; detta är den andra döden."  

Om vi skall kunna förstå något av detta så måste vi först förstå att Uppenbarelseboken är framställd med ett starkt symbolspråk. Elden är en andlig eld som skall utföra ett andligt verk, som i tex. Malaki 3:2-3.

Det råder här inget tvivel om att det handlar om dom och straff. Jag vill på intet vis förringa allvaret i Guds straffdomar, ty Ordet säger; ”Det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer.” Hebr.10:31, men samtidigt och allvarligt understryka att det här handlar om något helt annat än ett slutgiltigt, oändligt straff och förvar av de ogudaktiga, som är den allmänna läran, en lära som inte har kommit genom den Helige Ande utan är en lära som har sina rötter så långt tillbaka som till Nebukadnessar, Dan. 3:6, en lära som har fortlevt in i vår tid genom den kyrka som har samma ande, den romersk Katolska kyrkan, en lära som har genomlevt Reformationen och än idag förkunnas, speciellt av den fundamentalistiska församlingen, en lära som strider mot Guds Ord; 

”…ty jag är nådig, säger Herren, jag behåller icke vrede evinnerligen.” Jer.3:12.

 Om vi med den Helige Andes hjälp kan se att vi (alla människor) är nu ”planterade” i den mörka jorden och att det är den första döden och att såsom den första döden har ett bestämt syfte i Guds stora plan att skapa människan i sin avbild, så är det även med den andra döden, den är ingen ”slutgiltig lösning” på problemet med dem som omnämns i Upp 21:8, utan den andra döden är Guds ”verkstad”, den är Guds väg att förvandla dem som vi genom våra egna läror har räknat ut som evigt hopplösa och evigt förlorade.

 Den andra döden, förstår vi, är för dem som icke "skola få Guds rike till arvedel." 1Kor. 6:9-10. "Och om någon icke fanns skriven i livets bok, så blev han kastad i den brinnande sjön." Upp. 20:15. I vers 14 ser vi att den "brinnande sjön" är detsamma som den "andra döden" och i vers 10 står det; "...och de skola där plågas dag och natt i evigheternas evigheter."

Har dessa nu kommit till vägs ände? Är allting oåterkalleligt hopplöst för dem? Har de syndat så att det inte finns någon upprättelse för dem? Vi kan inte och får inte ”hänga” upp en lära på Bibelns bokstav, i detta fallet ordet ”evig”. För det första skall vi inte ”lyssna” till bokstaven utan till Anden, ”ty bokstaven dödar, men Anden gör levande”, för det andra så kan bokstaven vara fel ”bokstav”, ty det vi läser är inte Bibens originalspråk, utan mänskliga översättningar. 

Hela denna människolära  om evig förtappelse  är ”upphängd” på ett enda ord, ordet evig, utan hänsyn till att man därigenom förnekar allt Guds ord som förkunnar något helt annat. Vi kan inte och får inte grunda en lära på ett enda ord om denna lära därigenom förnekar Guds ord i övrigt. Denna lära förnekar: 1Sam.2:6, Ps.52:3, Ps.68:19, Ps.77:7-11, Ps.102:16-23, Ps.103, Ps.139:7-8, Jes. 57:16,  Klag. 3:21-32, Joh.12:32, Apg. 3:21, Rom. 11:15,36, 1Kor.15:22, 26, 28, Ef.2:7, Fil.2:9-11, Hebr.1:2, 1Joh.2:2, Upp.21:5, m.fl, m.fl.

Skall vi förkunna om Gud att han som begynte sitt verk; "Låt oss göra människor i vår avbild..." icke förmår fullborda det? Då strider vi mot Guds Ord som säjer; "Är då något så underbart, att Herren icke skulle förmå det?" 1Mos.18:14, och även; "Ja, jag vet, att du förmår allt och att intet som du besluter är dig för svårt." Job. 42:2.

Hur har det kunna bli så här? 

Vi har fastnat i vårt användande av ordet evig och vi har inte förstått betydelsen av Nådens tidsålder, vi har fått för oss att när Nådens tidsålder, m.a.o. den nuvarande tiden, är slut, då är nåden slut och evigheten börjar.

Vi ser på dessa ting som ett litet barn, som tror sej förstå sin faders arbete, men i verkligheten inte förstår någonting. Evigheten börjar inte efter denna tidsålder och inte efter nästa och inte efter nästa, ty evigheten har ingen början och inget slut. På samma vis som universums oändlighet totalt övergår vår fattningsförmåga, så övergår även evigheten vår fattningsförmåga. På samma vis som vi befinner oss i universum, så befinner vi oss nu i evigheten. Detta är ting som vi överhuvud taget inte kan förstå och därför talar inte Gud till oss i sådana termer. Om vi läser bl.a. Matt. 12:32, Luk. 20:34-35, Ef.1:21 och 1Tim.6:17, så förstår vi med  vilka tidstermer Gud talar till oss. Han talar till oss om ”tidsåldrar”. Den första tidsåldern var den som Adam och Eva levde i innan syndafallet, därefter har det varit tre tidsåldrar fram till Lagens tidsålder, som var den femte tidsåldern , och vi lever nu i Nådens tidsålder, som är den sjätte dagen i Guds stora vecka och den kommande är Guds rike; ”…tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden…” Matt. 6:10, den sjunde dagen, vilodagen, 1Mos. 2:2

Gud talar till oss inom de tidsramar som vi kan förstå. Enligt en av världens främsta kännare av Bibelns grundtexter, Robert Young, betyder ordet "olam" i grundtextens ord i Gamla testamentet och ordet ”aion” i grundtextens ord i Nya testamentet, tid, tidevarv, era, eller tidsålders varande. De betyder inte ”evigt”, som det felaktigt är översatt med.  

När vi använder ordet evig så menar vi; "tid utan slut". När Johannes skriver; "Och detta är evigt liv, att de känna dig, den ende sanne Guden, och den du har sänt, Jesus Kristus." Då framgår det klart att evigt liv, i Gudsordets mening, inte handlar om tid utan slut, här handlar det överhuvud taget inte om tid. Det handlar istället om förhållande, vårt förhållande till Gud, "...att känna dig, den ende sanne Guden...".

I "Young´s Literal Translation of the Holy Bible", (bokstavliga översättning)  läser vi; "And those shall go away to punishment age-during, but the righteous to life age-during." Matt 25:46. Fritt översatt; "Och dessa skall gå iväg till tidsåldrigt straff, men de rättfärdiga till tidsåldrigt liv." Robert Young är inte den ende översättaren som har insett felet i att översätta grundtextens "olam" och "aion" med ordet evig. Det finns andra översättningar med samma insikt som Young´s, tex., Helge Åkeson´s översättning från år 1889, vi läser där; "Och dessa skola gå bort till tidsåldrig tuktan, men de rättfärdiga till tidsåldrigt liv." Matt 25:46.  

Ordet evig har emellertid inte kommit in i vår Bibel p.g.a. mänskliga misstag, det har med avsikt blivit fel översatt när Bibeln översattes från grekiska till latin under Augustinus tid.     

I den lilla skriften, "The Cross and the Ages to Come", (Korset och de kommande tidsåldrarna)  skriver Campbell Morgan, fritt översatt;

"Låt mig säja till Bibelläsaren att vi måste vara mycket försiktiga med hur vi använder ordet "evig." Vi har fallit in i stor villfarelse genom vårt ständiga användande av detta ord. Det finns inget ord i hela Guds Bok, motsvarande vårt ord "evig", som, när det används bland oss betyder; … absolut utan ände...  Vi kan inte tänka oss en Skapare som vet slutet från början, en som är Kärlek, som har omätlig visdom, och oändlig makt, ge liv till någon varelse, liv som aldrig kommer att sluta, men fortgå i lidande i all evighet. Bibeln lär inte så någonstans i dess originalspråk. Guds straff är upprättande och pågår inom tidsåldrarnas ram under vilka Gud fullbordar sitt skapande av människan i sin avbild och likhet. Straffdom kommer inte att pågå längre än vad som är nödvändigt för att få människan att hata sin synd och bli försonad med sin Frälsare.” (slut citat)

(Campbell Morgan, var bl.a. lärare på D.L. Moodys Bibelinstitut och pastor i Westminster Chapell, London)

(Jag avstår att citera utdrag ur C.H. Spurgeons förkunnelse om helvetet, den är så obiblisk och så långt ifrån den "sunda läran" man kan komma, den förmörkar kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, 2Kor. 4:6)

 

Gå til innlegget

Att rätt förvalta sanningens ord.

Publisert 2 måneder siden - 146 visninger

I den Norska Bibeln står det, ”…. men som legger fram sannhetens ord på rett måte.” 2Tim. 2:15

Här på VD är det många inlägg och kommentarer om Israel. För att det skall bli ”på rett måte”, enligt Bibelns ord, måste vi tänka på att skilja mellan vad människor lägger in i begreppet/namnet Israel och vad Israel betyder i Guds Ord. Det är oftast två skilda saker och därför kan vi inte förstå Guds plan för Israel.

När det talas och debatteras om Israel så är det oftast inte den Bibliska betydelsen man lägger in i namnet Israel, därför blir resultatet inte i enlighet med Bibelns lära om Israel.

I den allmänna läran om Israel så är Judafolket synonymt med Israel och Israel synonymt med Judafolket, dessutom kommer nationen med namnet Israel in i bilden och förvirrar begreppen ytterligare. Om vi lär oss den Bibliska betydelsen av namnet Israel så blir vi snart befriade från en hel del mänskligt stoff som hindrar oss från att se Guds plan för Israel och för Juda.

I Guds Ord är Juda folk inte detsamma som Israels folk och vise versa. Guds egendomsfolk är inte ett folk utan två folk, vilket de blev efter konung Salomos död. Innan vi har lärt oss den sanningen och följderna av den, så kommer vi inte att förstå Bibelns budskap angående namnet Israel och vad det står för. De två folken är Israels hus och Juda hus, se bl.a. Jer. 31:31.

Så när vi talar om att Israel har eller icke har blivit förkastat, så måste vi först klargöra om vi talar om Israel folk eller om Juda folk.

Israel blev förkastat bort från Herrens ansikte på 700-talet f. Kristus. När Israels hus blev bortkastat från Herren så förblev Juda hus kvar i Guds förbund, men även de skulle komma att bli förkastade, det hände sedan de hade förkastat Messias, då blev de, för sin otros skull bortbrutna, Rom. 11:20, från Guds förbund. Så idag är det omvända roller, Israel hus (= de folk som genom Reformationen blev befriade från mörkrets välde och blev de evangeliskt kristna länderna) är återfunnet och Juda hus är utanför det Nya Förbundet under hela den nuvarande tiden fram till Jesu återkomst.

Allt detta har Jesus förutsagt i liknelsen,”En man hade två söner.” Luk. 15:11-32, där de två sönerna representerar Israel och Juda. Den yngre sonen, Israels hus, har blivit återfunnen och har kommit in till glädjefesten, medan den äldre sonen, Juda hus, är vred och vill ännu icke komma in till festen.

 Den festen, vers 23, symboliserar Israels hus hemkomst och  mottagande av frälsningen i det Nya Förbundet i Jesu blod och vers 28, ….. ”Då blev han vred och ville icke gå in, …..”, symboliserar Juda hus som ännu idag inte har tagit emot det Nya Förbundet i Jesu blod och därför fortfarande står utanför.

Så när vi talar om Israel, låt oss då göra det, ”på rett måte”, tala utifrån det Bibliska perspektivet och inte utifrån vad traditionen har lärt oss.

Då kommer vi även att förstå de mycket, mycket stora förutsägelserna/profetiorna om Israel under den nuvarande tidsåldern, förutsägelser som varken gäller eller stämmer in på Juda hus, (folk). 

 

Gå til innlegget

Lesetips

Les flere

Siste innlegg

Den andres lidelse
av
Ketil Slagstad
rundt 3 timer siden / 70 visninger
0 kommentarer
Når 7 blir større enn 666
av
Didrik Søderlind
rundt 3 timer siden / 307 visninger
0 kommentarer
Israels hovedstad
av
Leif GuIIberg
rundt 4 timer siden / 59 visninger
1 kommentarer
BLIND HVERDAG
av
Heidi Halvorsen
rundt 4 timer siden / 47 visninger
1 kommentarer
Med blikket mot 2021
av
Berit Aalborg
rundt 14 timer siden / 733 visninger
1 kommentarer
To arbeidsgiverlinjer, ja takk!
av
Kjetil Haga
rundt 15 timer siden / 67 visninger
0 kommentarer
Les flere

Siste kommentarer

Roald Øye kommenterte på
KrFs valgresultat i Oslo.
31 minutter siden / 217 visninger
Kjetil Mæhle kommenterte på
Israels hovedstad
37 minutter siden / 59 visninger
Runar Foss Sjåstad kommenterte på
Egil Svartdahl på enhet og homofilisaken
43 minutter siden / 6125 visninger
Dag Løkke kommenterte på
Egil Svartdahl på enhet og homofilisaken
rundt 2 timer siden / 6125 visninger
Dag Løkke kommenterte på
Til kirkesamfunn i Norge: Rettferdighetsteologi og staten Israel
rundt 2 timer siden / 280 visninger
Hege Anita Aarvold Flottorp kommenterte på
BLIND HVERDAG
rundt 2 timer siden / 47 visninger
Gjermund Frøland kommenterte på
Egil Svartdahl på enhet og homofilisaken
rundt 2 timer siden / 6125 visninger
Gjermund Frøland kommenterte på
Egil Svartdahl på enhet og homofilisaken
rundt 2 timer siden / 6125 visninger
Roald Øye kommenterte på
Til kirkesamfunn i Norge: Rettferdighetsteologi og staten Israel
rundt 3 timer siden / 280 visninger
Egil Andre Gjerde kommenterte på
Objektiv moral – en moralsk styggedom
rundt 3 timer siden / 142 visninger
Dag Løkke kommenterte på
Egil Svartdahl på enhet og homofilisaken
rundt 4 timer siden / 6125 visninger
Njål Kristiansen kommenterte på
Med blikket mot 2021
rundt 5 timer siden / 733 visninger
Les flere