Anders Ekström

Alder:
  RSS

Om Anders

Følgere

Vad är, "den andra döden"?

Publisert 1 dag siden - 162 visninger

Är den ”andra döden” en så total motsägelse mot Kristi Ande och Kristi sinne, så som C.H. Spurgeon förkunnade, eller är den, så som hans delvis samtida, Campbell Morgan förkunnade, en straffdom med upprättelse som slutmål?(C.H. Spurgeon, 1834–1892, kallas i den engelsktalande världen för, ”The prince of preachers”, predikanternas furste. Campbell Morgan, 1863-1945, kallas för, “Man of the Word”, Ordets man)

I ett tidigare inlägg på VD, ”Vad är detta livet”, förklarade jag något om vad den första döden är. Här vill jag försöka förklara något om vad den andra döden är och framför allt, vad den inte är.

Den första döden omnämns först i 1Mos 2:17, "…men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav skall du döden dö." och den "andra döden" talar Jesus om i bl.a.  Matt.18:8-9, men den nämns vid namn först i Uppenbarelseboken, bl.a. Upp.21.8 m.fl. "Men de fega och de otrogna och de som hava gjort vad styggeligt är,och dråpare och otuktiga människor och trollkarlar och avgudadyrkare och alla lögnare skola få sin del i den sjö, som brinner med eld och svavel; detta är den andra döden."  

Om vi skall kunna förstå något av detta så måste vi först förstå att Uppenbarelseboken är framställd med ett starkt symbolspråk. Elden är en andlig eld som skall utföra ett andligt verk, som i tex. Malaki 3:2-3.

Det råder här inget tvivel om att det handlar om dom och straff. Jag vill på intet vis förringa allvaret i Guds straffdomar, ty Ordet säger; ”Det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer.” Hebr.10:31, men samtidigt och allvarligt understryka att det här handlar om något helt annat än ett slutgiltigt, oändligt straff och förvar av de ogudaktiga, som är den allmänna läran, en lära som inte har kommit genom den Helige Ande utan är en lära som har sina rötter så långt tillbaka som till Nebukadnessar, Dan. 3:6, en lära som har fortlevt in i vår tid genom den kyrka som har samma ande, den romersk Katolska kyrkan, en lära som har genomlevt Reformationen och än idag förkunnas, speciellt av den fundamentalistiska församlingen, en lära som strider mot Guds Ord; 

”…ty jag är nådig, säger Herren, jag behåller icke vrede evinnerligen.” Jer.3:12.

 Om vi med den Helige Andes hjälp kan se att vi (alla människor) är nu ”planterade” i den mörka jorden och att det är den första döden och att såsom den första döden har ett bestämt syfte i Guds stora plan att skapa människan i sin avbild, så är det även med den andra döden, den är ingen ”slutgiltig lösning” på problemet med dem som omnämns i Upp 21:8, utan den andra döden är Guds ”verkstad”, den är Guds väg att förvandla dem som vi genom våra egna läror har räknat ut som evigt hopplösa och evigt förlorade.

 Den andra döden, förstår vi, är för dem som icke "skola få Guds rike till arvedel." 1Kor. 6:9-10. "Och om någon icke fanns skriven i livets bok, så blev han kastad i den brinnande sjön." Upp. 20:15. I vers 14 ser vi att den "brinnande sjön" är detsamma som den "andra döden" och i vers 10 står det; "...och de skola där plågas dag och natt i evigheternas evigheter."

Har dessa nu kommit till vägs ände? Är allting oåterkalleligt hopplöst för dem? Har de syndat så att det inte finns någon upprättelse för dem? Vi kan inte och får inte ”hänga” upp en lära på Bibelns bokstav, i detta fallet ordet ”evig”. För det första skall vi inte ”lyssna” till bokstaven utan till Anden, ”ty bokstaven dödar, men Anden gör levande”, för det andra så kan bokstaven vara fel ”bokstav”, ty det vi läser är inte Bibens originalspråk, utan mänskliga översättningar. 

Hela denna människolära  om evig förtappelse  är ”upphängd” på ett enda ord, ordet evig, utan hänsyn till att man därigenom förnekar allt Guds ord som förkunnar något helt annat. Vi kan inte och får inte grunda en lära på ett enda ord om denna lära därigenom förnekar Guds ord i övrigt. Denna lära förnekar: 1Sam.2:6, Ps.52:3, Ps.68:19, Ps.77:7-11, Ps.102:16-23, Ps.103, Ps.139:7-8, Jes. 57:16,  Klag. 3:21-32, Joh.12:32, Apg. 3:21, Rom. 11:15,36, 1Kor.15:22, 26, 28, Ef.2:7, Fil.2:9-11, Hebr.1:2, 1Joh.2:2, Upp.21:5, m.fl, m.fl.

Skall vi förkunna om Gud att han som begynte sitt verk; "Låt oss göra människor i vår avbild..." icke förmår fullborda det? Då strider vi mot Guds Ord som säjer; "Är då något så underbart, att Herren icke skulle förmå det?" 1Mos.18:14, och även; "Ja, jag vet, att du förmår allt och att intet som du besluter är dig för svårt." Job. 42:2.

Hur har det kunna bli så här? 

Vi har fastnat i vårt användande av ordet evig och vi har inte förstått betydelsen av Nådens tidsålder, vi har fått för oss att när Nådens tidsålder, m.a.o. den nuvarande tiden, är slut, då är nåden slut och evigheten börjar.

Vi ser på dessa ting som ett litet barn, som tror sej förstå sin faders arbete, men i verkligheten inte förstår någonting. Evigheten börjar inte efter denna tidsålder och inte efter nästa och inte efter nästa, ty evigheten har ingen början och inget slut. På samma vis som universums oändlighet totalt övergår vår fattningsförmåga, så övergår även evigheten vår fattningsförmåga. På samma vis som vi befinner oss i universum, så befinner vi oss nu i evigheten. Detta är ting som vi överhuvud taget inte kan förstå och därför talar inte Gud till oss i sådana termer. Om vi läser bl.a. Matt. 12:32, Luk. 20:34-35, Ef.1:21 och 1Tim.6:17, så förstår vi med  vilka tidstermer Gud talar till oss. Han talar till oss om ”tidsåldrar”. Den första tidsåldern var den som Adam och Eva levde i innan syndafallet, därefter har det varit tre tidsåldrar fram till Lagens tidsålder, som var den femte tidsåldern , och vi lever nu i Nådens tidsålder, som är den sjätte dagen i Guds stora vecka och den kommande är Guds rike; ”…tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden…” Matt. 6:10, den sjunde dagen, vilodagen, 1Mos. 2:2

Gud talar till oss inom de tidsramar som vi kan förstå. Enligt en av världens främsta kännare av Bibelns grundtexter, Robert Young, betyder ordet "olam" i grundtextens ord i Gamla testamentet och ordet ”aion” i grundtextens ord i Nya testamentet, tid, tidevarv, era, eller tidsålders varande. De betyder inte ”evigt”, som det felaktigt är översatt med.  

När vi använder ordet evig så menar vi; "tid utan slut". När Johannes skriver; "Och detta är evigt liv, att de känna dig, den ende sanne Guden, och den du har sänt, Jesus Kristus." Då framgår det klart att evigt liv, i Gudsordets mening, inte handlar om tid utan slut, här handlar det överhuvud taget inte om tid. Det handlar istället om förhållande, vårt förhållande till Gud, "...att känna dig, den ende sanne Guden...".

I "Young´s Literal Translation of the Holy Bible", (bokstavliga översättning)  läser vi; "And those shall go away to punishment age-during, but the righteous to life age-during." Matt 25:46. Fritt översatt; "Och dessa skall gå iväg till tidsåldrigt straff, men de rättfärdiga till tidsåldrigt liv." Robert Young är inte den ende översättaren som har insett felet i att översätta grundtextens "olam" och "aion" med ordet evig. Det finns andra översättningar med samma insikt som Young´s, tex., Helge Åkeson´s översättning från år 1889, vi läser där; "Och dessa skola gå bort till tidsåldrig tuktan, men de rättfärdiga till tidsåldrigt liv." Matt 25:46.  

Ordet evig har emellertid inte kommit in i vår Bibel p.g.a. mänskliga misstag, det har med avsikt blivit fel översatt när Bibeln översattes från grekiska till latin under Augustinus tid.     

I den lilla skriften, "The Cross and the Ages to Come", (Korset och de kommande tidsåldrarna)  skriver Campbell Morgan, fritt översatt;

"Låt mig säja till Bibelläsaren att vi måste vara mycket försiktiga med hur vi använder ordet "evig." Vi har fallit in i stor villfarelse genom vårt ständiga användande av detta ord. Det finns inget ord i hela Guds Bok, motsvarande vårt ord "evig", som, när det används bland oss betyder; … absolut utan ände...  Vi kan inte tänka oss en Skapare som vet slutet från början, en som är Kärlek, som har omätlig visdom, och oändlig makt, ge liv till någon varelse, liv som aldrig kommer att sluta, men fortgå i lidande i all evighet. Bibeln lär inte så någonstans i dess originalspråk. Guds straff är upprättande och pågår inom tidsåldrarnas ram under vilka Gud fullbordar sitt skapande av människan i sin avbild och likhet. Straffdom kommer inte att pågå längre än vad som är nödvändigt för att få människan att hata sin synd och bli försonad med sin Frälsare.” (slut citat)

(Campbell Morgan, var bl.a. lärare på D.L. Moodys Bibelinstitut och pastor i Westminster Chapell, London)

(Jag avstår att citera utdrag ur C.H. Spurgeons förkunnelse om helvetet, den är så obiblisk och så långt ifrån den "sunda läran" man kan komma, den förmörkar kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, 2Kor. 4:6)

 

Gå til innlegget

Att rätt förvalta sanningens ord.

Publisert 8 dager siden - 138 visninger

I den Norska Bibeln står det, ”…. men som legger fram sannhetens ord på rett måte.” 2Tim. 2:15

Här på VD är det många inlägg och kommentarer om Israel. För att det skall bli ”på rett måte”, enligt Bibelns ord, måste vi tänka på att skilja mellan vad människor lägger in i begreppet/namnet Israel och vad Israel betyder i Guds Ord. Det är oftast två skilda saker och därför kan vi inte förstå Guds plan för Israel.

När det talas och debatteras om Israel så är det oftast inte den Bibliska betydelsen man lägger in i namnet Israel, därför blir resultatet inte i enlighet med Bibelns lära om Israel.

I den allmänna läran om Israel så är Judafolket synonymt med Israel och Israel synonymt med Judafolket, dessutom kommer nationen med namnet Israel in i bilden och förvirrar begreppen ytterligare. Om vi lär oss den Bibliska betydelsen av namnet Israel så blir vi snart befriade från en hel del mänskligt stoff som hindrar oss från att se Guds plan för Israel och för Juda.

I Guds Ord är Juda folk inte detsamma som Israels folk och vise versa. Guds egendomsfolk är inte ett folk utan två folk, vilket de blev efter konung Salomos död. Innan vi har lärt oss den sanningen och följderna av den, så kommer vi inte att förstå Bibelns budskap angående namnet Israel och vad det står för. De två folken är Israels hus och Juda hus, se bl.a. Jer. 31:31.

Så när vi talar om att Israel har eller icke har blivit förkastat, så måste vi först klargöra om vi talar om Israel folk eller om Juda folk.

Israel blev förkastat bort från Herrens ansikte på 700-talet f. Kristus. När Israels hus blev bortkastat från Herren så förblev Juda hus kvar i Guds förbund, men även de skulle komma att bli förkastade, det hände sedan de hade förkastat Messias, då blev de, för sin otros skull bortbrutna, Rom. 11:20, från Guds förbund. Så idag är det omvända roller, Israel hus (= de folk som genom Reformationen blev befriade från mörkrets välde och blev de evangeliskt kristna länderna) är återfunnet och Juda hus är utanför det Nya Förbundet under hela den nuvarande tiden fram till Jesu återkomst.

Allt detta har Jesus förutsagt i liknelsen,”En man hade två söner.” Luk. 15:11-32, där de två sönerna representerar Israel och Juda. Den yngre sonen, Israels hus, har blivit återfunnen och har kommit in till glädjefesten, medan den äldre sonen, Juda hus, är vred och vill ännu icke komma in till festen.

 Den festen, vers 23, symboliserar Israels hus hemkomst och  mottagande av frälsningen i det Nya Förbundet i Jesu blod och vers 28, ….. ”Då blev han vred och ville icke gå in, …..”, symboliserar Juda hus som ännu idag inte har tagit emot det Nya Förbundet i Jesu blod och därför fortfarande står utanför.

Så när vi talar om Israel, låt oss då göra det, ”på rett måte”, tala utifrån det Bibliska perspektivet och inte utifrån vad traditionen har lärt oss.

Då kommer vi även att förstå de mycket, mycket stora förutsägelserna/profetiorna om Israel under den nuvarande tidsåldern, förutsägelser som varken gäller eller stämmer in på Juda hus, (folk). 

 

Gå til innlegget

Paulus, hedningarnas apostel?

Publisert 23 dager siden - 144 visninger

Vilka hedningar var Paulus apostel för? Alla hedningar? Nej, Paulus var apostel för utvalda hedningar! Vilka var det?

Varför sätter jag frågetecken efter rubriken? Paulus sade ju själv att han var en hedningarnas apostel. Därför att sanningen om vilket folk Paulus var kallad att förkunna evangelium för, har gått förlorad för oss idag. Paulus var inte kallad att verka bland vilka hedningar som helst. Till skillnad från de övriga apostlarna, så hade Paulus en speciell kallelse, han var kallad att verka bland ett speciellt folk, han var kallad att verka bland utvalda hedningar, han var kallad att verka bland samma folk som Petrus skrev brev till;

”Petrus, Jesu Kristi apostel, hälsar de utvalda främlingar, som bo kringspridda i Pontus, Galatien, Kappadocien, provinsen Asien och Bitynien, utvalda enligt Guds, Faderns försyn, …..” 1Petr. 1:1.

När Paulus i Rom. 11:11 säger;

”….. genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, …. ”, då tar vi för givet att han talar om hedningarna i allmänhet. Men det gör inte Paulus, han talar om utvalda hedningar i synnerhet. Han talar om ett folk som inte är hedningar efter köttet, som inte är födda hedningar, men som hade blivit hedningar i andlig bemärkelse.

När Israels hus blev fördrivet bort från Herrens ansikte, (2Kon. 17) till fångenskap i Assyrien, då upphörde de att vara i förbund med Herren sin Gud. De upphörde dock inte att vara Abrahams naturliga säd, de var fortfarande den säd som Herren hade lovat Abraham, en säd som skulle bli så talrik att den inte skulle gå att räkna.

Men, ….. när Israels hus blev bortkastat från Herrens ansikte på 700-talet före Kristus, då blev de hedningar i andlig bemärkelse, då blev de hedningar inför Herren och inför det folk som ännu var kvar i Guds förbund, Juda hus, då blev de jämställda med alla övriga hednafolk.

 Därför, …. när Paulus i v.11 skriver att genom judafolkets fall,

”…. har frälsningen kommit till hedningarna”, då syftar han på Israels hus som då var hedniskt till sitt väsen, innan de genom Paulus förkunnelse tog emot frälsningen i Jesus Kristus. Vi kan inte förstå detta Guds under, om inte den Helige Ande öppnar vårt sinne till att se, ty traditionens läror har nu, som på Jesu tid, gjort Guds Ord om intet. Detta under hade Jesus förutsagt i liknelseform i liknelsen om den förlorade sonen i Luk. 15, där den yngre sonen är de förlorade fåren av Israels hus och den äldre sonen är den hemmavarande, Juda hus.

När Paulus talar om hedningarna i Romarbrevet, så är det först och främst Israels hus han talar om och till. Låt oss se på några ord i Romarbrevet, så förstår vi att det inte är ”vanliga” hedningar Paulus talar om, utan han talar om speciella hedningar, de förlorade fåren av Israels hus.

”Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock icke såsom Gud, ….” 1:21.

Lägg märke till att de verkliga hedningarna hade aldrig lärt känna Gud, vilket Israels hus hade gjort innan de blev bortkastade från Herrens ansikte.

”Ock eftersom de icke hade aktat det något värt att taga vara på sin kunslap om Gud, ….” 1:28.

Samma här, de verkliga hedningarna hade ingen kunskap om Gud och kunde därför inte taga vara på den. Men Israels hus hade kunskap om Gud, som de inte hade tagit vara på.

”Och fastän de väl veta, vad Gud har stadgat såsom rätt, att nämligen de som handla så förtjäna döden, ….” 1:32.

De verkliga hedningarna visste inte om vad Gud hade stadgat, Guds lag, men Israels hus visste, de hade fått Guds stadgar/lag genom Mose.

Vad har det för betydelse vilka hedningar Paulus var kallad till? Om vi, såsom Israels barn, är nöjda med att få se Herrens gärningar, då har det ingen betydelse. Men om vi har en andlig längtan, att såsom Mose, få se Herrens vägar, Ps. 103:7, då har det stor betydelse. Då måste vi först förstå att Gud har en plan efter vilken han verkar för att uppfylla sitt oändligt stora löfte till Abraham;

”…. och i dig skola alla släkter på jorden varda välsignade.” 1 Mos. 12:3.

I den planen är Israels hus Guds tjänare i den nuvarande tiden, ty det är Israels hus som har burit Guds rikes frukt, därigenom att de har spridit Evangeliet ut över jorden.

”Och han sade till mig: Du är min tjänare, Israel, genom vilken jag vill förhärliga mig.” Jes. 49:3.

Jesus sade; ”Jag är icke utsänd till andra än till de förlorade fåren av Israels hus.” Matt. 15:24. Till dessa förlorade får, som hade blivit hedningar i sin förskingring, var Paulus, ”…. ett utvalt redskap”, till att återföra dem till Herrens hjord. Han var Herrens tjänare till att fullborda Herrens löfte genom profeten Jeremia;

”Hören Herrens ord, I hednafolk, och förkunnen det i havsländerna i fjärran; sägen: Han som förskingrade Israel skall ock församla det och bevara det såsom en herde sin hjord.”

Jer. 31:10.

 

Gå til innlegget

Vad är detta livet?

Publisert rundt 1 måned siden - 90 visninger

Denna tillvaro som vi kallar för liv, är i verkligheten och i Biblisk bemärkelse död, den första döden.

 

Vad är den första döden? Ordet, ”den första döden”, står inte omnämnt i Bibeln, men eftersom, ”den andra döden”, står omnämnt, (bl.a. i Upp. kap. 2, 20 och 21) så måste det betyda att det även finns en första död. Herren förutsade den första döden redan i Edens lustgård, med dessa ord; ”….. men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö”. 1Mos. 2:17. Lägg märke till att Herren sade inte; ”….. om du äter därav, skall du döden dö.” Nej, Herren sade; ”….. när du äter därav, skall du döden dö”. Herren visste vad som skulle ske.

Paulus förklarar den första döden med dessa ord;

”Därför är det så: Genom en enda människa har synden kommit in i världen och genom synden döden; och så har döden kommit över alla människor, eftersom de alla hava syndat.” Rom. 5:12. Så när vi föds in i denna  världen, så föds vi in i den första döden. Det är därför som David säger; ”Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, …..” Ps. 23:4, och det är därför som Jesaja profeterar; ”….. ja, över dem som bo i dödsskuggans land, skall ett ljus skina klart.” Jes. 9:2.

Det är "tunga frågor" att tala om döden, men det kan vara en hjälp för oss att förstå och uthärda "....... denna tidens lidanden" Rom 8:18, om vi kan se att döden, som, ”….. har kommit över alla människor”, Rom. 5:12,  icke har kommit in i skapelsen av en olyckshändelse, utan som en del i Guds ofattbart stora plan, …. att skapa människor i sin avbild. 1Mos.1:26.

Detta är  frågor som berör främst dej som i dina tankar funderar eller grubblar över livets och dödens mysterium och jag vill på intet vis mena att jag ser och förstår dessa mysterier, utan instämma med Paulus ord; "Ty vi förstå delvis och profetera delvis."  Dessa rader vänder sej först och främst till dej som likt duvan icke finner någon plats i denna världen att "vila sin fot" 1Mos. 8:9, och till dej som, ” Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud." Ps. 42:2. 

 Innan Gud sade sitt; "Varde ljus", så fanns det inget liv, det var döden som rådde över jorden. Såsom det var för jorden, så är det för människan, Såsom mörker och död regerade över jorden innan Gud sade sitt "varde ljus", så råder mörker och död över människan, innan Gud sänder sitt, "ljus och sin sanning", Ps. 43:3.

Tänk vilken dag, när Gud sade sitt; "Varde ljus; och det vart ljus," och ut ur döden kom liv, jorden blev levande och frambringade grönska och frukt, till att glädja och föda dess kommande invånare. Tänk vilket under och vilken gåva, när Gud gav ljus åt en mörk och livlös värld. Gud kunde ju ha nöjt sig med att skapa ett enda stort månlandskap av hela jorden och så placera människan där. Men när vi ser på skapelsen, från den allra minsta lilla blomma, till de allra största träd, från den lilla droppen i daggkåpan, till det väldiga havet,  då förstår vi att Gud älskar att skapa och att Gud är en mästare i att skapa  och att Gud älskar sin skapelse. Skapandet av människan är Guds "masterpiece", så; "Herren Gud planterade en lustgård i Eden österut och satte däri människan, som han hade danat:" 1Mos. 2:8.

 Om vi tror och förstår att allting, även döden, ingår i Guds stora plan att skapa människan i sin avbild för att hon i första steget skall råda i det naturliga över det som rör sej i havet, det som rör sej under himmelen och det som rör sej på jorden,1 Mos.1:26, och för att, när hon en dag är färdigskapad skall råda på ett så mycket högre plan, som det himmelska är högre än det jordiska, (1Kor. 15:47-49), då förstår vi även att döden inte har kommit in i Guds skapelse av en olyckshändelse eller genom djävulens makt att bedraga, utan är en del i Guds plan att nå sitt mål, ett mål som är så högt, så att det går långt utöver vår fattningsförmåga, "...... det som var mig för underbart och det jag ej kunde förstå." Job. 42:3. Lika lite som vi kan förstå Guds storhet, lika lite kan vi förstå Guds stora mål med sin skapelse.

Även om vi inte nu kan förstå att döden är en del i Guds plan att skapa människan i sin avbild, så har vi löfte om att en dag få förstå dessa ting. 1 Kor. 13:12. Gud gör ingenting som är meningslöst, därav förstår vi att både den första och den andra döden har en mening, även om vi i det mest nattsvarta mörker inte kan se eller förstå det. Herre Jesus, vi beder dig därför, att du må ge oss den förvissningen, som du har givit din tjänare David, att; "….. du är med mig," i denna "dödsskuggans dal" Ps.23:4, och att; "Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig allt för underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den........" Ps.139:5-18.

Döden och lidandet synes oss nu meningslöst. I djupet av sitt lidande sade Job; "Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse." "Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig. Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!" Job.10:1,8-9. Såsom Job, så får även vi komma till vår himmelske Fader och ge fritt lopp åt vår klagan och tala i vår själs bedrövelse. Vår Fader hör oss.

Den första döden är en lidandets och prövningens tid; David visste det; "...hans blickar prövar människors barn." Ps.11:4. "Ty lidanden omvärva mig, flera än jag kan räkna..." Ps. 40:13. Och Israel; "...jag har prövat dig i lidandets ugn." Jes. 48:10. Paulus visste det; "Ja, ännu medan vi leva, överlämnas vi för Jesu skull beständigt åt döden, på det att ock Jesu liv må bliva uppenbarat i vårt dödliga kött." 2Kor. 4:11.

Den första döden är en lärotid, och summan av allt är att människan är under pågående skapande i Guds hand. Leret är under bearbetning "på krukmakarskivan." Jer. 18:2-4. Gud begynte med den yttre människan, "...du formade mig såsom lera..." Job. 10:9, efter "den jordiskas gestalt.", Adam. Nästa steg är att bli formad efter, "den himmelskas gestalt" , Jesus, 1Kor. 15:47-49, och det sker inte utan smärta. Det gör ont när Gud krossar, Ps. 2:9, vår yttre natur, för att skatten, Jesus, skall komma fram och sprida sitt sken, 2Kor. 6-7.

Gud arbetar nu först och främst med "de utvalda", 1Petr. 2:9, de är Guds lilla "förtrupp". Det är de "ödmjuka på jorden", Jes.11:4, dem är det som Gud först "smyckar" med frälsning, Ps.149:4. Läs vilket glädjebudskap profeten förmedlar till de ödmjuka på jorden, Jes. 57:15. När Paulus i 1Kor. 15:54 talar om; "...detta förgängliga och detta dödliga...", så är det den första döden han talar om. Adam och Eva visste det, ty de hade upplevt liv och oförgänglighet i Eden och fick sedan i verklighet uppleva död och förgänglighet. I sanning en för oss ofattbart svår prövning.

Paulus utbrister och hans ord är tydliga; "Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack genom Jesus Kristus, vår Herre!" Rom. 7:24-25  Paulus sade ett märkligt ord; "Så utför nu döden sitt verk i oss, men i eder verkar livet." 2 Kor. 4:12. Visst låter det motsägelsefullt?  Kan vi förstå det genom det som Paulus säjer i 1 Kor. 3:1; att Korintierna "...ännu äro barn i Kristus." Både ett naturligt och ett andligt litet barn gläds över det nya livet, så i dem "verkar livet." När vi blir vuxna, både i det naturliga och i det andliga, då inser vi mer än ett barn, att "döden utför sitt verk."  Paulus var i andligt avseende vuxen och därför säjer han; "Så utför nu döden sitt verk i oss..." 

Jesus sade; "Saliga ären I som nu gråten ty I skolen le." Luk. 6:21. Vad menade Jesus med dessa ord? Tror du inte att det är; Saliga ären I som nu gråten, ty ni förstår att denna tillvaro är inte liv, utan död, och därför; …..  såsom ett frö i den mörka jorden, gror och sträcker sig upp mot solen och växer upp till en underbart vacker växt, som bär blommor eller frukt, --- så, sträcker ni; "...eder mot rättfärdighetens sol, som går upp med läkedom under sina vingar..." Mal. 4:2. Jesus sade även dess motsats; "Ve eder som nu len, ty I skolen sörja och gråta!" v. 25. Menar inte Jesus här; …. Ve eder som nu len, ty ni; såsom ett frö i den mörka jorden, gror och växer upp därur, men sträcker sej inte mot rättfärdighetens sol, utan; "...älskar mörkret mer än ljuset..." Joh. 3:19, och finner behag i detta jordelivet, (världen), och böjer sej åter ned mot jorden?

Vad är kännetecknande för den första döden? Det är; "Se, mörker övertäcker jorden och töcken folken..." Jes. 60:2. "Och detta är domen, att när ljuset hade kommit i världen, människorna dock älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar voro onda." Joh. 3:19, Därför, dem som Gud genom Jesus har "...tagit ut ur världen..." Joh. 15:19, och rättfärdiggjort, de, såsom Lot ".... plågas i sin rättfärdiga själ" 2 Petr 2:8, över att se världen sjunka allt djupare i syndens och dödens mörker. Den rättfärdige idag, må utropa med profeten; "Huru länge, Herre, skall jag ropa, utan att du hör, klaga inför dig över våld, utan att du frälsar. Varför låter du mig se sådan ondska? Huru kan du själv skåda på sådan orättfärdighet, på det fördärv och det våld jag har inför mina ögon? Hab. 1:2-3.

Må därför vår dagliga bön vara; "..... tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden..." Matt 6:10,  och, kom snart Herre Jesus, och regera i rättfärdighet enligt ditt löfte;

"En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare, som skola härska med rättvisa. Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land." Jes. 32:1-2.

Vad har Gud för plan och arbete under denna den första döden? "...dessa Herrens ögon, som överfara hela jorden." Sak 4:10, för att se till sina utvalda. Guds metod är att välja ut. Ut bland jordens alla miljoner, utväljer Gud ett folk, Apg. 15:14. Människan väljer inte att komma till Gud, Joh. 15:16, ty hon ser inte och vet inte vart hon går, ty mörker är över djupet av hennes hjärta. Så utvalde Gud Abraham, Mose, David och; "... Denne är min Son, den utvalde; hören honom."Luk. 9:35. Men Jesus är inte den siste av Guds utvalda. "...han är begynnelsen, den förstfödde ifrån de döda..." Kol. 1:18. Därefter har Gud; "...utvalt oss i honom till att vara heliga och ostraffliga inför sig." Ef. 1:4. Guds arbete nu, är inte att frälsa så många som möjligt, innan det för evigt är för sent. Hyser vi en sådan tro om vår himmelske Fader, då har vi en väldigt, väldigt liten Gud.

"Lyften upp edra ögon mot höjden och sen: vem har skapat allt detta? Det har han som för härskaran däruppe fram i räknade hopar; han nämner dem alla vid namn. Så stor är hans makt, så väldig hans kraft, att icke en enda utebliver." Jes. 40:26. Så skall det komma en dag då icke någon av alla de miljarder människor som genom Adam har dött, …. att icke en enda utebliver, ty Guds Ord säger; ”…. såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande.” 1Kor. 15:22.

 Vem har intresse av att förstå dessa ting, som handlar om död?  Ett litet barn som sitter i sandlådan och leker, är fullt upptagen med sitt eget verk och har inget intresse av och kan ej heller förstå sin fars arbete och planer. Så är det även i det andliga. Därför säjer Aposteln; "Men om någon är sådan, att han ännu måste leva av mjölk, då är han oskicklig att förstå en undervisning om rättfärdighet, han är ju ännu ett barn." Hebr. 5:13. Men en vuxen son är säkert intresserad av att förstå sin fars arbete och planer.  Därför säjer Aposteln vidare; "Låtom oss lämna bakom oss de första grunderna av läran om Kristus och gå framåt mot det som hör till fullkomningen..." Hebr. 6:1. "Visdom tala vi dock bland dem som äro fullmogna, men en visdom som icke tillhör denna tidsålder..." 1 Kor. 2:6. Du kanske undrar vad detta ämne har med en "undervisning om rättfärdighet" att göra? När vi talar om rättfärdighet så tänker nog de flesta av oss på att; "vi har blivit rättfärdiggjorda genom tron på Jesus Kristus", Rom. 5:1. Denna "rättfärdighet" hör till "...de första grunderna...". När Aposteln talar om "...att förstå en undervisning om rättfärdighet...", då syftar han på något annat. Han syftar på, .....att förstå att Gud är rättfärdig i sina domar, i sitt handlande och i sin väg att nå sitt mål; människan i Guds avbild. Här är vi verkligen inne på djupa frågor. Här kommer vi in på sådana frågor som både Guds barn och världens barn kämpar med. Hur kan en god Gud, en allsmäktig Gud tillåta så mycket oskyldigt lidande i världen? Säkert är det många som brottas med dessa frågor. Frågan och tvivlet berör Gud, hans handlande och ansvar för sin skapelse, människan. Lidandet och nöden i världen kan inte vara en enskild fråga utan måste vara en del av eller vägen till något mycket stort.

Denna fråga ingår i, .... den första döden, och den ingår i frågan om Guds rättfärdighet i sitt handlande med sin skapelse. För att vi ska förstå något av vad denna "undervisning om rättfärdighet" innebär, så låt oss läsa ett underbart ord i 1 Mos. 18:23-25,

"Och Abraham trädde närmare och sade: Vill du då förgöra den rättfärdige tillika med den ogudaktige? Kanhända finnes femtio rättfärdiga i staden; vill du då förgöra den och icke skona orten för de femtio rättfärdigas skull som finnas där? Bort det, att du skulle så göra och döda den rättfärdige tillika med den ogudaktige, så att det skulle gå den rättfärdige likasom den ogudaktige; bort det ifrån dig! Skulle han som är hela jordens domare icke göra, vad rätt är?"

Abraham kunde lika väl ha frågat; "Skulle han som är hela jordens domare icke göra, vad rättfärdigt är?" Det har samma betydelse. Abrahams frågor var väl grundade. Märk att Herren hade inte sagt att den rättfärdige Lot och hans hus skulle fördärvas tillika med Sodom, men Abraham ville förvissa sej om att så ej skulle ske. Se hur nådefullt Herren svarar på Abrahams dristiga frågor. v. 23-33. Så, genom Abrahams frågor till Herren förstår vi vad David menar när han säjer; "...och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa." Ps 9:9, och Paulus understryker detta i sitt tal till Atenarna; "Ty han har fastställt en dag, då han skall döma världen med rättfärdighet…….." Apg. 17:31.                                                      Det handlar om att förstå Guds handlande med sin skapelse och tro att detta Guds handlande är rättfärdigt, även om vi inte nu kan förstå allt som sker. Döden är ett lidande och i detta vårt lidandes mörker, får vi blicka upp till vår himmelske Fader och förtrösta på att han har ett slutmål för människan, som är så högt och härligt, att då skall vi till slut också få och kunna säja;

"….. och se, det är mycket gott.” 1Mos 1:31. Paulus visste om detta när han skrev; ”Ty jag håller före, att denna tidens lidanden intet betyda i jämförelse med den härlighet, som kommer att uppenbaras på oss.” Rom. 8:18.

Frågan är så djup och stor, så att jag tror att vi jordebundna varelser endast kan förstå en liten del därav. Det viktigaste för oss nu är nog inte att kunna förstå alltings varför, men istället kunna förtrösta på att Gud har en mening med allt som sker mellan det förlorade paradiset, 1Mos 3:22-24 och det nya paradiset. Upp. 22:1-5. Längtar vi över ljus över dessa svåra frågor så är det viktigt för oss att först förstå vissa grunder. Vi kallar denna tillvaro för "liv" och förväntar oss därför allt som hör till liv. När så sorg, lidande och död gör sig påmint blir vi fruktansvärt besvikna och nedtryckta. Kan vi se och förstå att denna tillvaro är i verkligheten den första döden, "dödsskuggans dal", då får vi en helt annan syn på allt som sker i denna mörka värld. Har vi kommit till denna insikt, då blir förväntningarna på detta "liv" inte så höga och när motgångarna kommer blir besvikelsen och sorgen inte så djup, ty vi förväntar oss då inte ett Edens lustgård, när vi förstår att vi befinner oss i döden utanför, 1Mos. 3:23-24.

I Jes. 9:1 står det; "Dock natt skall icke förbliva, där nu ångest råder..."

Kommer du in i missmod, ångest och depression, så förvånas inte längre däröver och se det inte heller som onaturligt. Det vore istället mer onaturligt att vara tillfreds med denna tillvaro som Guds Ord kallar mörker och död. Men det skall komma en dag då Gud skall göra vår glädje stor, Jes. 9:2-3.

Paulus skriver om "...detta dödliga..." 1Kor 15:53. Nu tror jag att du förstår att denna tillvaro vi nu är i, är den första döden. Om oss alla som har blivit födda in i denna död, står det;

"Vi veta ju, att ännu i denna stund hela skapelsen samfällt suckar och våndas. Och icke den allenast; också vi själva, som hava fått Anden såsom förstlingsgåva, också vi sucka inom oss och bida efter barnaskapet, vår kropps förlossning." Rom 8:22-23.

Guds väg, skapelseväg, till liv, går genom död. Idag kan vi inte förstå varför det måste vara så, men när du får se den vackraste blomman då tänker du inte på att den först har gått genom döden i jorden;

"...Det frö du sår, det får ju icke liv, om det icke först har dött."  1 Kor.15:36. Människan måste sänkas till den lägsta nivån, det skedde genom syndafallet, där "sådde" Gud "fröet" människan i jorden, och hon dog där. för att till slut, en dag, komma till den högsta nivån; "...vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet...". 1Kor. 15:43, "Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi ock bära den himmelskas gestalt." 1Kor. 15:43,49.

Käre läsare, kan du i djupet av din ande förnimma något av hur ofattbart stort detta löfte är? Dem om vilka Jesus sade; "….. saliga ären I som nu gråten..." de förstår och upplever att denna tillvaro är "i ringhet." Inte alla kan förstå detta, men det är därför som Paulus säjer; "...vår förnedringskropp," Fil. 3:21, därför; "...sucka vi inom oss och bida efter barnaskapet, vår kropps förlossning." Rom. 8:23, det är löftet om att få, "...uppstå i härlighet."

 "Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet. Och Gud sade: Varde ljus; och det vart ljus. Och Gud såg, att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret."

Såsom det var för jorden, så är det för människan. När vi blickar ut över denna sargade värld idag, så förstår vi att en överväldigande majoritet av människosläktet lever med "mörker över djupet" av sina hjärtan. Det var när Gud sade sitt; "varde ljus", som jorden fick liv. Det är när Gud säjer sitt; "varde ljus" i en människas hjärta, i en människas ande, som hon får liv, oförgängligt liv.

"Ty den Gud, som sade: Ljus skall lysa fram ur mörkret, han är den som har låtit ljus gå upp i våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall kunna sprida sitt sken." 2Kor. 4:6.

 Är det inte därför som sångaren i det gamla förbundet beder;

"Sänd ditt ljus och din sanning; må de leda mig, må de föra mig till ditt heliga berg och till dina boningar, så att jag får gå in till Guds altare, till Gud som är min glädje och fröjd, och tacka dig på harpa, Gud, min Gud. Varför är du så bedrövad min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud."  Ps. 43:3-5. 

 

Gå til innlegget

"Dödsrikets portar"

Publisert rundt 2 måneder siden - 314 visninger

Jesus sade till Petrus, ”…. och på denna klippa skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skola icke bliva henne övermäktiga.” Matt. 16:18

 Har vi förstått vilket oerhört stort och allomfattande löfte det är som Jesus i detta ord sade till Petrus om församlingen? Nej, det har vi inte, ty de kristna traditionslärorna har förmörkat vår andliga syn så att vi inte ser den ofattbara storheten i Guds frälsningsplan genom Jesus Kristus. Den organiserade kristna församlingen tror och förkunnar, att såsom människan är (Guds barn eller världens barn) när hon lämnar detta jordelivet, så är det fixerat för evigheten. Guds barn i en evig salighet i Abrahams sköte, världens barn i en evig pina såsom den rike mannen i Jesu liknelse i Luk. 16:19-31. Detta är en mycket, mycket naiv och obiblisk lära. Den är på samma nivå som om en 3-årig son säger sig förstå sin pappas nobelpris i medicin, kemi eller fysik.  

 Paulus förstod detta när han sade, ”Ja, åt mig, den ringaste bland alla heliga, blev den nåden given att för hedningarna förkunna evangelium om Kristi outrannsakliga rikedom.” Ef. 3:8.

Guds frälsningsplan i Jesus Kristus är så stor att den för oss jordebundna varelser är outrannsaklig. Astronomer använder enorma instrument för att utforska universum, men likväl är det ingen som kan utforska universums ofattbara storhet. Här, på jorden, som är att likna vid ett gruskorn i universum, sitter människor, som i Guds ögon endast är att likna vid stoft, Ps. 103:14, och förkunnar att Kristi försoningsverk är begränsat till tid och rum. Dödsrikets portar skall stängas och dem som likt den rike mannen i Luk. 16:23 befinner sig innanför dessa portar, skall där pinas i all evighet. Så har ”stoftet” på jorden utrannsakat det som Paulus säger är outrannsakligt. Rom.11:33.

Så har kyrkan gjort detsamma som den gammaltestamentliga församlingen gjorde på Jesu tid, gjort Guds Ord om intet genom sina traditioners läror, Matt. 15:6-9.

Men det skall komma en dag då vi likt Job måste bekänna; ”Vem var då jag, som i oförstånd gav vishet namn av mörker? Jag ordade ju om vad jag icke begrep, om det som var mig för underbart och det jag ej kunde förstå.” Job 42:3. Så skall vi en dag även nödgas bekänna och ångra att vi har förminskat och förmörkat Kristi outrannsakliga försoningsverk på korset till att endast komma en minoritet av mänskligheten till godo. ”Därför tager jag det tillbaka och ångrar mig i stoft och aska.” 42:6.

Jesu ord till Petrus är långt, långt mer underbara än de läror vi har blivit undervisade i vår andliga ”kindergarten”.

”…. och på denna klippa skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skola icke bliva henne (den) övermäktiga.”

(I den svenska övers. står det ”henne” men i den norska övers. står det ”den”. Kristi församling är inte feminin utan maskulin, ty den är Kristi kropp. Därför är det den norska övers. som här är rätt)

När Jesus sade dessa ord till Petrus så var det inget nytt löfte, det var en påminnelse om ett löfte som Herren hade givit till Abraham ca. 1800 år före Kristus.

Om vi förstår innebörden i 1Kor.15:46, "Men icke det andliga är det första, utan det naturliga; sedan kommer det andliga", så förstår vi även att Guds löfte till Abraham, är det samma i det naturliga, som Jesu löfte till församlingen i det andliga.

Först Abrahams säd i det naturliga; ”Och han förde honom ut och sade: Skåda upp till himmelen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem. Och han sade till honom: Så skall din säd bliva.” 1Mos.15:5. Sedan; "Se, här äro jag och barnen, som Gud har givit mig", Hebr 2:13, i det andliga.

Först seger över "fiendens portar" i det naturliga, sedan seger över "fiendens portar" i det andliga.

"Och Herrens ängel ropade för andra gången till Abraham från himmelen och sade; `Jag svär vid mig själv, säger Herren; Eftersom du har gjort detta och icke undanhållit mig din ende son, därför skall jag rikligen välsigna dig och göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen och såsom sanden på havets strand; och din säd skall intaga sina fienders portar." 1Mos 22:15-17.

"Detta är Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, släkttavla." Matt 1:1. Israel, under konung David, intog Israels fienders portar, icke en gång led de nederlag. Hade fienden tagit fångar, så befriades de genom David och hans män; "Ingen saknades, varken liten eller stor, ingens son och ingens dotter..." 1Sam. 30:19. Så befriade David dem, förebildligt, ut ur "dödsriket". Kan du nu se mer av hur stort och underbart löftet är? Gud sade ju till Abraham;

"....... Eftersom du har gjort detta och icke undanhållit mig din ende son, därför ........ din säd skall intaga sina fienders portar."

Gud är trofast sitt löfte till Abraham. Ända in i vår tid har Abrahams, Isaks och Jakobs säd varit de folk på jorden, som har intagit sina fienders portar, (besegrat sina fiender) Av Jakobs säd (söner) är Efraim och Manasse de två främsta, det är Storbritannien och USA. Det var tack vare dessa två brodersnationer som många länder blev befriade från nazismens välde under 2:a världskriget.

Såsom Abrahams säd i det naturliga, fick intaga sina fienders portar, därför att Abraham ej hade undanhållit sin ende son, så skall Jesu Kristi säd, församlingen, i det andliga, intaga sina fienders portar, därför att Gud ej har undanhållit sin ende son, utan utgivit honom till ett offer för världens synder;  "Därigenom har Guds kärlek blivit uppenbarad bland oss, att Gud har sänt sin enfödde son i världen, för att vi skola leva genom honom." 1 Joh 4:9.  

 Såsom David intog alla Israels fienders portar, (besegrade sina fiender), så skall Kristus, Kristi kropp fullbordad, intaga fiendens portar. Ingen fiendeport "skall kunna stå den emot."

"Ty han måste regera till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter. Sist bland hans fiender bliver ock döden berövad all sin makt..." 1Kor. 15:25-26.

Käre läsare, kan du nu se, att när döden har blivit berövad all sin makt, då har även dödsrikets portar fallit och de som där höllos i fångenskap blivit befriade,  ty såsom Herren gav sitt löfte till Abraham, ”….. och din säd skall intaga sina fienders portar.” så har Jesus givit sitt löfte till församlingen, som är hans kropp;

Såsom Abrahams naturliga säd har blivit välsignade genom Abrahams utgivande av sin ende son, Isak, så har och skall Jesu Kristi andliga säd blivit, och skall än mer bliva, välsignade därför att Gud icke har undanhållit sin ende son, Jesus.

 Därför att Jesu löfte står kvar, skall det komma en dag när Jesu profetia om sin församling går i uppfyllelse. Vilken underbar dag det skall bli!

"..... och dödsrikets portar skola icke kunna stå den (församlingen) emot", ….. ”till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter.”

 

Gå til innlegget

Lesetips

Les flere

Siste innlegg

Les flere

Siste kommentarer

Njål Kristiansen kommenterte på
Hellig krutt-tønne
9 minutter siden / 2813 visninger
Njål Kristiansen kommenterte på
Forsone seg med 22. juli
25 minutter siden / 1216 visninger
Rune Holt kommenterte på
Forsone seg med 22. juli
rundt 1 time siden / 1216 visninger
Njål Kristiansen kommenterte på
Forsone seg med 22. juli
rundt 9 timer siden / 1216 visninger
Kåre Kvangarsnes kommenterte på
Polariseringens pris
rundt 9 timer siden / 177 visninger
Georg Bye-Pedersen kommenterte på
Forsone seg med 22. juli
rundt 10 timer siden / 1216 visninger
Oddbjørn Johannessen kommenterte på
Polariseringens pris
rundt 10 timer siden / 177 visninger
Randi TunIi kommenterte på
Er Gud urettferdig - tier Gud i dag - skjuler Gud seg?
rundt 10 timer siden / 192 visninger
Knut Nygaard kommenterte på
Polariseringens pris
rundt 10 timer siden / 177 visninger
Kåre Kvangarsnes kommenterte på
Polariseringens pris
rundt 10 timer siden / 177 visninger
Asbjørn E. Lund kommenterte på
Intelligent Design kontra darwinisme
rundt 11 timer siden / 6198 visninger
Les flere